Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Bertel Gripenberg: Mina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG
språk) och numera nödgas jag anamma den
ryska litteraturen i översättningar, av vilka de
flesta äro dåliga men finländaren Hjalmar
Dahls alldeles utmärkta.
Den store Tolstoj äger jag komplett, ära
den som äras bör! Efter hans "Krig och fred"
(och Thackerays "Vanity Fair") äro
egentligen alla andra romaner överflödiga, men
andra måste ju ändå också få skriva. — Ett
av litteraturens sälsammaste mästerverk är
Gontscharoffs odödliga "Oblomov" — en enda
bok som blev en gammal mans hela livsverk,
på vilken han arbetade i trettio år. Men så
blev den också någonting bestående — och
enastående! Turgenjeff, den aristokratiskt
svårmodige drömmaren, och Dostojeffski, den
dystre svärmaren, har jag ägt ganska
fullständiga, men intresserade personer ha gallrat
dem betydligt. Maxim Gorki finns där med
porträtt med tillägnan till mig — och Anton
Tjehoff, Rodionoff och Leonid Andrejeff och
Meresjkovski. På originalspråket har jag
endast ett par små diktböcker av klassikerna
Pusjkin och Lermontov, men numera kan jag
blott med möda dechiffrera någon enstaka,
skönt klingande och melodisk strof. Ett par
ryska jaktböcker komplettera samlingen, men
den efterrevolutionära litteraturen har jag inte
hunnit med. — Ett ganska stort antal volymer
representera litteraturen om ryska
revolutionen och förhållandena i Sovjetriket, belysta
ur såväl bolsjevikvänlig som antibolsjevikisk
och neutral synpunkt. Denna litteratur är för
mig mycket intressant och betydelsefull, ty det
är ju en ny och främmande värld som växer
upp alldeles vid våra portar, och man bör
hålla ögonen på den och se varthän det bär.
Om mina franska böcker kan jag fatta mig
kort. Ehuru jag i min ungdom behärskade
franskan bäst av de främmande språken, äro
dessa böcker hos mig skandalöst få. Under
en lång ungdomsvistelse i Frankrike hade jag
samlat ihop inte så få franska böcker, men
tyvärr blevo de innebrända vid en eldsvåda
hos mig för över tjugu år sedan, och sedan
har jag inte haft lust och råd att åter anskaffa
dem. Bland de få jag har, reser sig en högt
över alla, också på andra språk — en, men ett
lejon! Det är Rostands oförlikneliga "Cyrano
de Bergerac", en av mina hj ärteböcker, en
andaktsbok, en för mig helig bok, förlåt nu!
Jag har också Harald Molanders märkliga
försvenskning av detta drama — en översättning
som nästan överträffar originalet, någonting
som väl är tämligen enastående i litteraturens
hävder. Vidare äger jag de tre stora skalderna
Baudelaire, Verlaine och de Hérédia -— och en
och annan roman, men tyvärr har nog den
rika franska litteraturen för mig blivit ett
okänt land.
Med blygselns rodnad på förlägenhetens
kind får jag lov att erkänna att mitt förråd
av tyska böcker är nästan lika påvert som av
franska. Blott spridda spillror av olika slag
här och där. Några få band av den underbare
E. T. A. Hoffmann, och sedan min älskade
Heine, som alltjämt är i så flitigt bruk,
att "Buch der Lieder" är nästan sönderläst.
Annars saknas nästan allt, både Goethe och
Nietzsche och alla de moderna. Ja, det är
hemskt att litteraturen har vuxit så att man
inte hinner och kan följa med, och man känner
sig litet flat över att själv ha bidragit till
denna syndaflod av böcker. Denna
litteraturens hypertrofi har gjort att jag också tyvärr
blott mycket fragmentariskt och sporadiskt har
kunnat följa med norsk och dansk litteratur.
Där har jag nu ändå Ibsens "Samlede Verker",
ett av de få samlade arbeten jag äger. En tid
var Hamsun min lidelsefullt älskade
favoritförfattare, och alltjämt ställer jag honom
högt och läser honom ibland, ja, rätt så ofta.
Av de yngre norrmännen har jag Kristian
Elster j :r nästan komplett, även med
tillägnan, av de andra spridda exemplar —
Sigurd Hoel, Nordahl Grieg, Wildenvey och
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
