Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Jan Fridegård: Lars Hård vid gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN FRIDEGÅRD
LARS HÅRD
VID GRÄNSEN
När jag, Lars Hård, kom ut från fängelset,
gick jag hem. Rakt över berg och skogar gick
jag, och det tog tre dagar.
Far och mor tog vänligt emot mig och
låtsade inte om att jag var en förlorad son.
Arbete fanns inte för mig nu heller. Vem vill
ha en långholmare i sin tjänst? Förr hade jag
bara varit en lat och konstig jävel, det gick
väl an, men en som suttit inne! Nej tack.
— Få se hur länge han får gå lös nu, sade
en tvåtandad käring till mor, med drypande
gift i rösten. Käringen stod som en hemsk
planta bland våra astrar och solrosor, och jag
hörde hennes röst genom fönstret. Mor tittade
skyggt på mig, när hon kom in, men jag såg
ut som jag ingenting hört.
I samråd med mina föräldrar skrev jag efter
ett holländskt fläckmedel, som det skulle vara
stora pengar att förtjäna på. Jag pratade för
att hålla vårt mod uppe, folk skulle få se, att
jag kunde klara mig. Det skulle fan krusa
bönderna för en drängplats.
Fläckpillerna kom och jag åkte ut första
gången en morgon när en höstaning låg klar
över de grågula stomåkrarna. Lagret hade jag
i en kartong på pakethållaren.
Men jag dugde inte ens till agent. Tung
i bröstet åkte jag omkring hela dagen utan
att kunna bjuda ut min vara. Endast om en
stuga låg ensam och utan hundkoja, gick jag
fram till den, men gick sällan in. Vid
middagstiden kom ett häftigt åskväder och flera
timmar stod jag under det utskjutande taket
på en lada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
