Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Sven Stolpe: Frank Buchman. En porträttskiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
kommer i fråga. I själva verket finns det ingen
anledning att väja för ordet: det är Guds
helige ande, icke Frank Buchman, som är
Oxfordrörelsens "ledare".
4.
José Ortega y Gasset har i sin bok
"Mirabeau o el politico" karakteriserat vad han
kallar den "politiska människan" i
motsättning till ideologen och den intellektuelle.
Utmärkande för den politiska människan är,
att hon i motsättning till den intellektuelle
förmår handla. Förutsättningen för genial
handling är förenklad eller helt underlåten
reflexion; reflexionen meddelar alltid
reservationer och olika, samtidigt tänkbara,
alternativ. Handlingsmänniskan verkar efter
intuition, hon bedömer verkligheten oberoende av
alla moraliska eller kulturella kategorier, alla
värderingar — uteslutande efter dess
handlingsvärde. Ty endast i handlingen finner den
politiska människan den fulla lyckan. Att
klandra en modern diktator, därför att han
i sina sista politiska tal på varje punkt
motsäger de tal, med vilka han slog ned sina
motståndare och tillkämpade sig makten,
vittnar alltså enligt Ortega endast om naivitet:
den politiska människan är i princip helt
obekymrad om alla intellektuella
sammanhang, vilka hon uteslutande uppfattar som
hinder i den starka handlingens väg.
Ortegas schema är frestande. Sannolikt
skulle de flesta av världshistoriens stora
handlingsmänniskor utan svårighet kunna inpassas
i schemat, sedan epigonernas ideologiska
förklädnader och försköningar skalats bort från
deras ursprungliga primitiva
handlingsgenialitet. Men Frank Buchman — som av en
motståndare som Van Dusen i Atlantic Monthly
nämnts som ett av tidens största snillen, vida
överlägsen Roosevelt och jämförlig endast med
de italienska, ryska och tyska diktatorerna —
kan icke inpassas i schemat. Det är sant, att
han i likhet med de stora politiska
verklighetsmänniskorna är mycket obekymrad om
ideologier och dogmatiska linjer. Liksom den
politiska människan är han i viss mening naiv
och enkel. Men hans naivitet är en helt annan
än deras. Han bedömer icke ett ögonblick
verkligheten efter hur den skall kunna
tillrättaläggas för hans egna syften. Han saknar
egna syften. Han vill också förvandla
verkligheten, och han förvandlar den. Men icke
genom att hämningsfritt koppla in en ursinnig
ärelystnad eller makthunger på konkreta
politiska uppgifter. Utan genom att radikalt
utplåna sin egen ambition och öppna sig för
Guds ledning. Gud leder människan —
budskapet kan ständigt kontrolleras genom att
man helt enkelt lyssnar i sitt innersta och
konfronterar budskapet med de fyra absoluta
kraven på ärlighet, renhet, osjälviskhet och
kärlek. När appellen kommer, genomtränger
den den religiösa handlingsmänniskan lika
snabbt och motståndslöst som maktappellen
genomtränger den politiska människan. Det
finns en viss yttre parallellitet i den
psykologiska typen. Men om redobogenheten är
densamma, så är kraften en helt annan. För att
övertyga sig om detta kan man göra ett enkelt
tankeexperiment. Välj vilken av historiens
största maktmänniskor som helst och tänk er
henne i en typisk handlingssituation. Låt
henne så — i likhet med Frank Buchman —
kontrollera sin definitiva handlingsimpuls med
kraven på ärlighet, renhet, osjälviskhet och
kärlek ...
Ortega menar, att den man som ger sig in
på sådan moralisk kontroll är och förblir
handlingsoduglig. Han har icke räknat med
den religiösa människan. Han har icke räknat
med Frank Buchman. Denna iakttagelse får en
blodig och tragisk bakgrund i dagens
brinnande Spanien. Över de två kämpande fron-
616
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
