Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Artur Lundkvist: Böcker från England och Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LU N DKVI ST
på honom, och tog sig sedan in i det mörka
Liberia med bärarfölje. Det blev en lång och
ansträngande marsch genom ångande djungler
och över kala högland, där åskvädren ständigt
vandrade kring horisonterna och
blixtmakar-magin florerade i infödingsbyarna; han fann
landskapet grått av damm, befolkningen trist,
byarna smutsiga, fulla av sjukdomar och
råttor; myrorna kröp ständigt över kroppen,
hettan och tröttheten rev upp nerverna, som
han måste döva med visky varje kväll, och
bärarna ställde dagligen till med infantila
strejkuppträden. Kustkulturen kring Monrovia
visade sig bestå i ett slags skrothögsförfall
med inslag av diktaturromantik och tomt
skrällande retorik. Greene har sinne för
obehagligheternas emotionella effekt i beskrivningarna.
"Några få fåglar flög förbi med vingar som
knarrade likt osmorda dörrar", högre än så
når knappast poesien någon gång.
Det är en realistiskt-objektiv reseskildring
med redogörelser för sanitetsförhållanden och
administrationsintriger, med klatschiga
porträtt av liberiska statsmän, vars intentioner är
så höga att de nästan måste uttryckas på vers
och vars verksamheter är synnerligen bisarra.
Men boken har också en subjektiv sida, ett
romantiskt inslag, som rör sig om mr Greene
själv långt mera än om Afrika;
äventyrs-landen har blivit banala och människans egen
inre värld romantisk. Resan i Afrika blev för
Greene också en resa tillbaka inom sig själv,
till sin egen barndom och till släktets
barndom; upplevelsen av Afrika blev en
självanalytisk upplevelse, ett möte med
barndomsskräcken, med den verklighet han undflytt.
"Jag hade fått något nytt genom minnen som
jag inte visste att jag ägde. Jag hade tagit upp
livstråden mycket långt tillbaka, ända borta
i omedvetenheten." Det föresvävar honom
något om att leva med en "förlorad
objektivitet", utan vår anspända individuella
medvetenhet som åtskiljer tingen och isolerar män-
niskan, leder till ångest, driver till glömska
och flykt. Greene synes vara något slags
modern katolik: men han söker tydligen också
annan enhet, andra sammanhang än kyrkans;
hans katolicism består kanske i att han
överhuvud söker enhet, sammanhang. Något av
Eliots öde land spökar i hans uppfattning
av Afrika och Célines misantropi bidrar att
ge beskrivningen av negerbyarna och
kustcivilisationen dess askgrå ton; utslagen av
dylika litterära sinnestillstånd skänker
egendomligt dubbla perspektiv åt Greenes
Afrikabild. Han förefaller vara en mycket mottaglig
natur, han snuddar vid åtskilliga intressanta
ting, tar lovande steg in i djunglerna men
träder alltför hastigt tillbaka igen. Det är
åtminstone ännu så länge hans brist:
flyktigheten, tyngdlösheten, talangen utan förankring.
#
Ernest Hemingway har också varit i
Afrika. "Green Hills of Africa" har tillkommit
efter några månaders storviltjakt i Tanganjika.
Ämnet hör förmodligen till de torftigare och
han har själv räknat med att det bara skulle
bli landskapsmåleri; det har i varje fall blivit
landskap med rörliga figurer och delvis
spännande händelseförlopp, landskapsfilm med
glidande kamera, med inslag av långa
dialogscener. Busksnår och vattenhål och
termitstackar och själva marken med dess
modelle-ring och olika jordfärger rycker ögat
egendomligt nära; antiloper och noshörningar och
bufflar träder fram så tydligt som om man
såg dem mellan raderna i boken. Det är inga
vanliga jaktboksreferat, det märks genast att
en litterär konstnär tagit hand om motivet.
Lite magert och enformigt ter det sig i alla
fall. Han ägnar emellertid halva boken åt att
skildra sin roll som Hemingway i Afrika.
Det är en konsekvent genomförd snobbism,
som måste vara fullt medveten. Det är delvis
underhållande, även om man till slut kan bli
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
