- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
623

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Artur Lundkvist: Böcker från England och Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÖCKER FRÅN ENGLAND OCH AMERIKA

irriterad: det är så barnaktigt och i grunden
rätt enfaldigt.

Hemingways meditationer när han sitter i
skuggan med ryggen mot en trädstam och
en flaska exportöl i handen — hans
favoritställning — är ofta av intresse. Prosan som
konstform är ett av de problem som
sysselsätter honom; han läser Tolstojs
Sebasto-polskildringar och tänker på vilken
tillgång ett krig är för en författare; Stendhal
hade skådat ett krig och Napoleon lärde
honom att skriva, fast ingen annan lärde det;
Dostojevski blev diktare i Sibirien; kanske
skulle Thomas Wolfe bli författare om han
sändes till Sibirien, få en chock som gav
honom sinne för proportioner. Det är så
många saker som måste sammanfalla för att
den bästa möjliga prosa ska kunna uppstå;
Hemingway undrar hur långt prosan skulle
kunna nå om någon vore allvarlig nog och
hade tur. Hans stilideal är antiretoriskt, ingen
utsmyckning: det är bara "blåa gnistor från
dynamon"; han vill ett exakt återgivande av
erfarenheter, en stil som uppgår fullkomligt
i innehållet. Det är säkert en i många
avseenden nyttig inställning, men den är kanske
väl enkel. Den konsekventa exaktheten, om
den nu vore möjlig, skulle resultera i död
mekanik och ali skapelses motsats. Orden
själva är inte abstrakt absoluta som
matematiska tecken, de är symboler som suggererar
till olikartade tolkningar; varje ord är en
trollåda med många fack och diktaren en
trollkarl som enligt sin önskan — om han är en
god diktare — får fram en blommig sidenduk
eller en vit kanin. Och Hemingway uttrycker
sig kanske inte exaktare än att man missförstår
hans mening; man tror sig inse vad han syftar
till, när man läser att "regimentets lukt (var)
som ett kopparmynt i ens mun" eller när man
läser om en död antilop: "Han låg på sidan
där kulan gått in och det fanns inte ett märke
på honom och han luktade sött och härligt

som boskapens andedräkt och doften av timjan
efter regn."

Hemingway betraktar Amerika som ett redan
förbrukat land, men han finner Afrika ungt
och ännu rätt oberört; han får stark lust att
stanna där. "Nu när jag såg ut genom trädens
tunnel mot skyns ravin med vita moln som
drev bort i vinden älskade jag landet så att
jag var lycklig som man är efter att man varit
samman med en kvinna som man verkligen
älskar. — Om man har älskat någon kvinna
och något land är man lycklig och om man
dör efteråt gör det detsamma." Han är så
enbart författare, det enda han verkligen bryr
sig om är att skriva, allt annat blir bara
förströelser medan tiden går. "Jag tog inte mitt
eget liv allvarligt längre, varje annans liv,
ja, men inte mitt. Att arbeta var det enda, det
var det enda som fick en att känna sig till
freds." Det är en ganska skrämmande
bekännelse. Kan man verkligen ta andras liv på
allvar utan att ta sitt eget på allvar? Det är
det alltför vanliga författarödet,
konstnärsödet: speglingarna blir den enda verkligheten,
den magiska leken med speglingar det enda
allvaret. Det innebär kapitulation, nederlag,
på något sätt. Men nederlaget är kanske
oundvikligt för alla, i en eller annan form.

Hemingway är en betydande konstnär; men
"Green Hills of Africa" är snarare en
prestation än en skapelse. Håller han inte på att
gå i en fälla, att bli ett offer för sin egen
attityd som vår tids hjälte? Han synes bli
alltmera innesluten i sin roll och sin stil, som
i ett förhårdnat skal. Han är alltför upptagen
av vad Peter Fleming kallat "the importance
of being Ernest". Det måste leda till
ofruktbarhet; det kan snart ge anledning att tala

om "the impotence of being Ernest".
»

Kravet på en i direkt mening social
skönlitteratur, i enlighet med den rätt tvivel-

623

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free