Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - F. C. Weiskopf: Brev från Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. C. ¥EISKOPF
BREV FRÅN PRAG
leke för intet har en engelsk författare,
S. Fowler-Wright, till Prag förlagt
huvudskådeplatsen i sin framtidsroman, som
skildrar utbrottet av nästa världskrig. Krigsfarans
åskdigra atmosfär, tydligt förnimbar i hela
Mellaneuropa, kännes här i landet särskilt
tryckande. Intet under då, att krigstemat
upptar allt fler volymer. Om tanken på nästa
krig helt fyller den militärpolitiska och
politiska litteraturen, så hålles i skönlitteraturen
framför allt minnet av det senaste kriget
vid liv.
Ett symtom: Just i dessa dagar utkommer
en ny, av John Heartfield med mästerliga
fotomontageomslag försedd upplaga av "Den
tappre soldaten Schwejk". Efterfrågan på
Häseks storartade krigsroman har, som
förläggaren meddelar, på sista tiden stigit allj
deles enormt.
Schwejk, denne möderne broder till den
ädle riddaren från la Mancha, denne geniale
"Depp", vars försåtliga bejakande, dumhet
och tjänstaktighet inte litet bidrog till det
habsburgska väldets fall — denne Schwejk
var en typ, som man anträffade i tusentals
exemplar i den gammalösterrikiska härens
tjeckiska truppavdelningar. Också Karel
Konrad, författaren till en självbiografisk
krigsroman, "Wegtreten!", har upprepade
gånger mött honom. Hans vän Hubåcek, en
av huvudpersonerna i romanen, tillhör den
vitt förgrenade familjen Schwejk. Segt och
inbundet för han sitt privata krig mot kriget,
i det han genom ett alltför noggrant utförande
av honom tilldelade uppdrag fullkomligt
förrycker meningen med dessa, tvingar de
överordnade till resignation och kapitulation
genom ett raffinerat förhalande av tiden och
slutligen, på den väg som leder över dårhuset,
praktiserar sig tillbaka till det civila livet.
I likhet med målaren Hubåcek är också den
andra huvudpersonen, Purkyne — en ung
naturvetenskapsman — en förbittrad
gerillakämpe mot kriget. Han "stjäl så många
minuter som möjligt från kriget"; på
marscher, under rasterna i exercisen, närhelst han
kan, drar han sig undan för sig själv, studerar,
lever i sin forskning.
Karel Konrad vet att skildra sina båda
vänner och deras göranden och låtanden på
ett utomordentligt levande sätt; hans
framställning får en tragisk resning i bokens sista
tredjedel, i de kapitel, som handla om
anti-militaristen Purkynes inre konflikter: efter
det österrikiska sammanbrottet sällar han sig
till de tjeckiska trupperna av frivilliga,
anmäler sig på nytt till militärtjänst, går ut
i ett nytt krig för att kämpa för de slovakiska
brödernas frihet.
Konrad är en alltigenom ursprunglig
berättartalang. Hans språk är friskt och
okonventionellt. Vad som gör, att han inte är en
romanförfattare av stora mått, är den
egenskap, som vi kunna kalla "ekonomiens konst"
eller "konstnärlig sparsamhet": han förlorar
sig ofta i detaljer och oväsentligheter, och
625
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
