Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - F. C. Weiskopf: Brev från Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN PRAG
utkräver författaren genom sitt överbetonade
ja ett nej, hans himmelsblå färger ropa på
de giftgula, hans vaggsång utlöser ett fältrop.
Vi talade om den lyriska tonen i Konrads
prosabok. Det är på tiden att tala om lyriken.
Det är ingen lätt uppgift inför läsare, för
vilka det språk, varav denna lyrik begagnar
sig, är främmande, inför vilka alltså
verscitatets hjälpmedel sviker. Så måste
anmälaren begränsa sig till några knappa, allmänna
anmärkningar.
Först böra ett par tolkningar av hög
kvalitet omnämnas: Jan Palivecs Valéry
översättning och Josef Horas Pasternaktolkningar.
Båda dessa översättningar komma säkert att
utöva ett betydande inflytande på den tjeckiska
lyriken, vars böjelse för franska och ryska
förebilder redan förut är stor.
I den rika lyriska skörden från de sista två
åren kan man framhäva Ondra Lysohorskys
och Vit Nezvals dikter. Lysohorsky begagnar
sig inte av tjeckiskan, utan av den
befryndade lachiskan, som talas i Ostrau-Karwins
koldistrikt. Redan tidigare har en diktare
givit uttryck åt Ostraulandets sociala och
nationella nöd: Petr Bezruc. (Hans
"Schle-sische Lieder", skrivna på tjeckiska och endast
delvis dialektalt färgade, kommo världen att
lyssna, då de utgåvos i tysk översättning. Det
var strax före kriget.) Ondra Lysohorsky går
i Bezrucs fotspår. Också han sjunger sången
om gruvarbetaren från Ostrau, en sorgsen
men också trotsig sång, gripande i sin
enkelhet, medryckande i sin élan, sin kampvilja
och sin framtidstro.
En diktare av helt annat kynne är Vit
Nezval, en vän till fransmannen André Breton
och ledare för de tjeckiska surrealisterna
(vilkas program och teori äro lika svävande
och svaga som Nezvals talang är yppig och
svällande av kraft). Nezval är fientligt stämd
mot varje slag av tankedikt; han underordnar
sig helt sin fantasi och dess bisarra infall,
VLADISLAV VANCURA
han frossar i associationer och drömbilder;
imagination och emotion äro hans "teoretiska"
älsklingsbegrepp. Ingen annan tjeckisk lyriker
förstår att låta språket dansa så som han;
ingen vet som han att avvinna det dess musik;
ingen skapar ur ett så överväldigande rikt
ordförråd; ingen bygger så djärvt upp sina
metaforer. Vad vore utan denne ende
surrealisterna, av vilkas larm tidskrifterna
genljuda? Ingenting. En oerhört stor begåvning
— som visserligen förledes till allsköns ofog,
barnsligheter och bisarrerier, men också då
bländar och strålar — tillför en hel bleksiktig
litteraturgrupp, som bara lever på
transfusio-ner, sitt blod.
I fråga om språklig djärvhet och kraft
uppnås Nezval endast av Vladislav Vancura,
den intressantaste stilisten bland de nyare
tjeckiska prosaförfattarna. Vancura skriver
sina stora romaner, som i fråga om stoff och
41. — B. L. M. 1936.
629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
