Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - F. C. Weiskopf: Brev från Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
före Marie Majerovås bok en annan roman
om gruvarbetare tillvann sig
uppmärksamhet och erkännande hos publik och kritik:
Zdenek Nëmeceks "Westwärts von
Pano-nien". Nëmecek, som i egenskap av
tjänsteman på konsulat kommit i nära beröring med
de egendomslösa utvandrarna i Nordamerika
och Frankrike, skildrar i sin roman en
tjeckisk gruvarbetarfamiljs öden i
Sydfrankrike. Med djup inlevelse berättar Nëmecek
om en åldrig kvinnas väg: av svartsjuka och
av ångest för ensamheten drives hon till mord,
och hennes dåd splittrar fullständigt en
dittills skenbart harmonisk familj.
Vad återstår ännu att omtala?
Mot den mängd av historiska romaner, som
nuförtiden utgör ett så karakteristiskt inslag
i andra länders litteratur, har den tjeckiska
litteraturen intet av betydelse att uppställa.
Likväl äro två biografiska romaner av
Vladimir DrnÅK anmärkningsvärda. Den ena har
Goya, den andra Van Gogh till hjälte;
"Spa-nische Rapsodie" heter den första, "Mit dem
Kopf durch die Wand" den andra. Den största
tjeckiska litteratursammanslutningens
läsekrets tillerkände vid en rundfråga detta
utomordentligt temperamentsfulla verk priset som
"den bästa boken 1935".
Vi äro vid slutet av vår översikt. Den gör
inga anspråk på fullständighet, men vilken
litteraturrevy kan göra det? Det är till fyllest,
om den lyckas ge en främmande läsare en
föreställning om de viktigaste verken under
en viss etapp och uppvisa de viktigaste
litterära utvecklingslinjerna. Har man ett sådant
mål för ögonen, kan man i varje fall inte
sluta en litteraturrapport från Prag 1935—36
IVAN OLBRACHT
utan att omnämna ett verk, som i dag med
full rätt redan är vida bekant utanför det
tjeckiska språkets gränser: Ivan Olbrachts
"Nikola Schuhaj". Denna roman om den ädle
rövaren, som tar från de rika och ger åt de
fattiga — en variant av en urgammal saga —
är stor och äkta dikt. Orden öppna sig som
vårblommor, och läsaren känner doften av
Karpaterskogarna och Verchovinas almar,
känner krutlukten från rövarnas gevär och
kryddlukten från sabbatsmåltiderna i de små
judiska byarna, upplever rövarbruden Erzikas
kärlekshistoria. Och länge efter det bokens
sista rad är läst, bär man dess bitterhet och
sötma med sig som minnet av en olycklig
första kärlek.
Dr. phil. F. C. Weiskopf, f. 1901 och boende i Prag, är journalist, kritiker, översättare och skald.
Han har i bokform utgivit två diktsamlingar, en roman ("Das Slawenlied"), tre novellsamlingar
och två reportageböcker ("Umsteigen ins 21. Jahrhundert", "Zukunft im Rohbau". Han har
även utgivit och kommenterat Elise Leblond-Zolas Zolabiografi. I höst utkommer hans roman
"Die Versuchung".
631
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
