Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Peter Quennell: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER QUENNELL
BREV FRÅN LONDON
Sommaren visade sig livligare än man hade
väntat. För det första gjorde surrealismen
— som redan sett sina bästa dagar i Paris —
sitt intåg i London, och i många veckor drog
den internationella surrealistiska utställningen
i New Burlington Galleries (alldeles bakom
Burlington House, denna den brittiska
konstakademiens högborg) ofantliga mängder av
skeptiska, hänförda, förvirrade eller endast
nyfikna åskådare. Några av de ledande
surrealistiska utställarna voro även personligen
närvarande. Monsieur André Breton förrättade
själv invigningen. Herbert Read, kritiker och
skald, presenterade honom i ett anspråkslöst
litet anförande, där han uttryckte den något
överdrivna förhoppningen, att vi tillsammans
skulle få uppleva "den krampaktiga skälvning
som går genom världen, när en ny epok bryter
in". När monsieur Breton hade avslutat sitt
vältaliga och lidelsefulla anförande —
framfört med gallisk klang och värme — gled
"surrealismens fantom" (en ung kvinna iklädd
en lång vit klänning med ansiktet helt täckt
av en mask av röda rosenknoppar och bärande
ett konstgjort ben på armen) hemlighetsfullt
fram och tillbaka bland åskådarna. Monsieur
Eluard och monsieur Salvador Dali höllo båda
föreläsningar, den senare för tillfället skrudad
i full dykardräkt med en dykarhjälm av
koppar. Den kvällen var en av de heta«te på
året; när han hunnit ungefär halvvägs i sitt
föredrag, måste madame Dali och en av de
engelska vännerna skruva av hjälmen på
föreläsaren — ty han var nära att kvävas — och
med stor ansträngning befria honom från hans
metallhölje.
Detta var ett synnerligen tacksamt stoff för
tidningarna och orden "surrealist" och
"surrealism", som förut endast använts inom
intellektuella kretsar, ha nu gått in i det
allmänna medvetandet. Det är emellertid tvivel
underkastat, om grundtanken verkligen har
slagit rot. Ty surrealismens doktrin — vilken
är något annat än dess tendens, som alltid
har existerat och som nästan under alla
tidsperioder kommit till uttryck i konsten och
litteraturen — kännetecknas av en allvarlig
barnslighet, i synnerhet märkbar i de
stridslystna metoder, som gynnas av dess
företrädare. Tagna var för sig äro många
surrealister konstnärer med talang, men tagna
i klump göra de betydligt mindre intryck. Ur
engelsk synpunkt sett är det intressant att
lägga märke till hur många engelska skalder
och berättare som av surrealisterna betecknas
som deras föregångare. Vad var Blake om
inte en surrealist före sin tid? Och så ha
vi Edward Young, författaren till "Night
Thoughts", som blev så beundrad på
kontinenten under sjuttonhundratalet och början
av adertonhundratalet; Beckford, den enda
begåvade författare som samtidigt varit
millionär, en ryktbar excentriker, som skrev
"Vathek" och byggde Fonthill Abbey; Lefris
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
