Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Spångbergs citat ur Strindbergs brev och hans
upplysningar om vidtagna retuscheringar i
dennes artiklar kastar en del nytt ljus över
"Strindbergsstriden".
Sammanfattande kan om detta arbete sägas,
att det ger en mycket nyttig repetitionskurs
i det sista halvseklets svenska historia.
Åke Thulstrup
Världspolitik i
anekdotform
HANS-ERIC HOLGER: Herrarna kring gröna
bordet. Gebers. 4: 50.
En ung stockholmsjournalist, Hans-Eric
Holger, har kommit på idén att ge ut en
samling skisser över moderna statsmän och
diplomater. Det är en hel rad av namn, som man
är van att möta på tidningarnas förstasidor,
som presenteras i en mycket lätt och
huvudsakligen anekdotbetonad form. Avsikten med
Holgers bok är knappast att ge några
psykologiska studier över den europeiska politikens
mästare och ännu mindre att reda upp de
politiska sammanhang, som äro bakgrunden
för deras verksamhet. Läsaren får i stället till
livs en ofantlig mängd, ibland ganska roande
anekdoter, som belysa statsmännens
personliga liv, deras hobbies och intressen.
Man får veta, att Paul-Boncour önskar
imitera Robespierre, att sir Robert Vansittart
dyrkar poesi, att herr von Ribbentrop är
skicklig violinist och att baron Aloisi
egentligen är sjöofficer. Allt detta är ju inte så
märkligt och knappast heller så nytt, men de
små anekdoterna berättas på ett älskvärt och
anspråkslöst sätt, och de kunna säkert
förkorta några timmar en solig semesterdag.
Anekdotsamlingar i stil med Hans-Eric
Holgers bok voro förr i världen inte okända
i svensk litteratur, och genren har onekligen
sitt behag. Holger har också varit klok nog
att vid sidan av de rena anekdoterna ge en
del biografiska notiser, som ha ett visst värde.
Urvalet av personer som tagits med är, som
författaren själv medger, tämligen
godtyckligt, men valet är säkerligen inte lätt, då det
är fråga om ett så outtömligt material som
detta. De ryska och österrikiska likaväl som
de ungerska och sydslaviska statsmännen lysa
sålunda med sin frånvaro, men detta är en
sak, som kan repareras i en senare samling.
Bäst är författaren, då han presenterar
fransmän som Flandin och Laval, medan skisserna
av de brittiska statsmännen och diplomaterna
knappast avlocka något större intresse.
Bo Enander
Sankta Johanna
V. SACK VILLE-WEST: Saint Joan of Arc.
Cobden-Sanderson. London 1935. 10 s.
MILTON WALDMAN: Joan of Arc.
Longmans. London 1935. 12 s. 6 d.
Miss Sackville-West alias mrs Harold
Nicol-son har vid detta laget skapat sig ett visst
namn som författarinna. Hon har utgivit både
diktsamlingar, reseskildringar och romaner.
Av de sistnämnda erbjuder åtminstone "The
Edwardians" (översatt till svenska under titeln
"Aristokrater") en mycket underhållande
läsning. Den skildrar kvickt och intelligent den
engelska aristokratien på Edvard VII :s tid och
gjorde succé genom det drag av pikanteri, som
vidlåder ämnet.
Hennes senaste bok handlar om Jeanne
d’Arc och har väl av författarinnan
betraktats närmast som ett experiment. Att skriva
om den egendomliga flickan från Domremy
hör väl till de allra svåraste biografiska
uppgifter en historiker eller — som i detta fall
-—-en lekman kan ge sig i kast med. Miss
Sackville-West har tydligen varit medveten om
detta, och hon har ansträngt sig att göra sitt
allra bästa. Hon är mycket ambitiös, skriver
klart, elegant och personligt, reflekterar över
frågor, som de flesta skulle gå förbi utan att
märka dem, samt har en god portion fantasi
och inlevelseförmåga. Hennes bok kan också
i och för sig rekommenderas som
stimulerande läsning. Däremot torde det kunna
ifrågasättas, om den även äger betydelse som
självständigt bidrag till diskussionen kring
Jeanne d’Arc.
Den orléanska jungfrun är som bekant
alltjämt i många avseenden en gåta. Hennes
problem är så komplicerat, att den som känner
sig frestad att söka skildra hennes liv, gör
mycket klokt i att på förhand till punkt och
pricka bestämma sig för vad han ämnar säga
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
