Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Sven Barthel: Indiansommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIANSOMMAR
dragen, men jag tycker mig ändå kunna
urskilja att färgen på väggen är densamma,
smutsgul med bruna knutar. Jag hör
mumlande röster. Han hette Karlsson, den som vi
hyrde av, men han måste vara död nu, han
var väl sjuttio år redan då. Jag bröt av en
åra för honom en gång, och då sa han:
— Du gör mej rakt blottställd, pojke!
Det tyckte jag lät underligt.
Nu hör jag igen det där ljudet av en droppe
som faller i en tom plåtbunke. Det är alldeles
nära, och när jag smyger runt knuten, snavar
jag över bunken. Det skramlar förfärligt. På
några sekunder är jag uppe i skogen igen.
Sätter mig och kramar högra fotens tår och
vaggar på kroppen och svär. Jag sprang och
jag snavade över den där grova tallroten vid
flyttblocket, den där tallroten som är som en
tröskel och som man alltid snavade över. Jag
borde ha kommit ihåg den.
Jag hör röster och ser ett ljussken, en
dörr som öppnas och stängs. Förbannade
plåtbunke. Jag skulle vilja känna efter om hålet
i trappan finns kvar också. Men nu vågar jag
mig inte fram mer.
På morgonen är tjockan borta, men himlen
är grå och kall.
När jag sticker ut förbi udden, hajar jag
till, för då ligger där en stor smällröd villa
uppe i ängen. Och en sportstuga borta på
berget. Vårt gamla smutsgula hus ser rätt
ynkligt ut. Bryggan är för resten ny också.
Jag borde ha smugit mig undan i nattens
mörker.
Vinden är oregelbunden med långa
blekeperioder och några arga regnbyar på
eftermiddagen. Skinnvästen blir blöt och jag börjar
känna mig urlakad.
Byarna lyckas i alla fall så småningom riva
sönder molnigheten. Så att när jag på aftonen
äntligen glider in till Sillö, har jag breda
rämnor av naken himmel över mig, och det
är ett ljust rödviolett skimmer kring de
bortdragande regnskyarna i nordväst.
Inne i boden är rått och nästan kvavt, det
har stått stängt så länge. Jag öppnar spjället
och lägger upp en stor brasa i spisen. Går ut
på backen och ser eldskenet genom fönstret
och är hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
