Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Ludvig Nordström: Behöva vi nationalism i svensk litteratur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
BEHÖVA VI NATIONALISM
I SVENSK LITTERATUR?
Föredrag i studentföreningen "Heimdal",
U p p s a l a
I.
Föreningen "Heimdal" har anmodat mig att
i afton framlägga några privata synpunkter på
frågan nationalism och skönlitteratur, och jag
har accepterat ehuru med någon tvekan, då
ordet "nationalism" i den aktuella världen är
så mångtydigt, att man genom att använda det
riskerar att råka in i ganska besvärliga
komplikationer. Det är därför bäst, att jag genast
från början fixerar min egen ståndpunkt i
frågan. Vad menas egentligen med nation, med
nationalitet, med nationalkänsla? Uppriktigt
sagt: ingen har ännu kunnat ge någon verkligt
hållbar definition. Det är med nationalkänslan
som med den religiösa, den poetiska, den
konstnärliga känslan. Den är så att säga ett
primärfaktum, som upplöser sig i dunster, då
man söker fånga den i en formel. Och vi veta
alltför väl, att nationerna icke äro och aldrig
varit homogena verkligheter, tidens historia,
som rör sig just i det nationellas sfär, visar
detta på ett så tydligt sätt man kan begära.
Det första man bör fastslå är därför, att det
nationella liksom det religiösa, det poetiska,
det konstnärliga mindre är en realitet än en
syftning, en rörelse, en strävan hos ett folk,
en stat, en mer eller mindre fast organiserad
människogrupp. Och vart syftar det
nationella? Där ger oss historien dess bättre ett
bestämt svar. Det syftar till materiell och
andlig enhet hos denna folkgrupp. Enhet dels
inåt, så att alla medlemmar av denna
folkgrupp känna sig som ett väsen med samma
mål, dels utåt, så att detta väsen hävdar sin
självständighet och egenart i umgänget och
samarbetet med alla andra likartade
nationella väsenden i världen.
Ur dessa tvenne distinktioner, alltså dels att
det nationella är en syftning och dels att målet
för denna syftning är inre och yttre enhet,
kan man få fram en sådan bild av vad
nationalismen är, som även motståndare till nuets
abnorma nationella företeelser torde kunna
acceptera. Man får då nämligen fram bilden
av nationalismen såsom en klart medveten
organisationsrörelse inom ett folk, syftande
dels till ett harmoniskt tillstånd inom detta
folk och dels till ett harmoniskt tillstånd
mellan detta folk och alla andra. Denna bild av
672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
