Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Ludvig Nordström: Behöva vi nationalism i svensk litteratur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHÖVA VI NATIONALISM I SVENSK LITTERATUR?
nationalismen är också i själva verket
romantikens och har fått ett klart och vackert uttryck
i Mazzinis ord, att alla världens nationer
borde betrakta sig som hantverkerier med var
och en sin uppgift och verksamhet i det stora
allmänmänskliga samhällets tjänst. Så fattad
blir nationalismen, som synes, helt enkelt ett
uttryck för arbetsfördelningens princip,
till-lämpad på förhållandet mellan de olika folken
och staterna och följaktligen ett uttryck för
en strävan till samarbete folken emellan, till
inbördes hjälp, till allas lycka och till en
ständigt växande allmänmänsklig enhet.
Denna bild av nationalismen, vilken, det
behöver jag väl knappast påpeka, högst
väsentligt skiljer sig från den bild, som den nu
framrullande akten av världsdramat erbjuder,
denna bild av nationalismen innehåller
dessutom ett moment, som jag alldeles särskilt ber
att få tynga på. Den visar nationalismen icke
som ett sista slutmål, som ett absolut mål i sig,
utan som ett relativt mål, ett övergångsstadium
i utvecklingen från en trång, egoistisk,
personlig individualism till en hela
mänskligheten omfattande enhetskänsla. Så fattad blir
nationalismen ett verktyg i den kristna
enhetstankens tjänst och över dess patos faller
därmed ett ljus av helighet och gudomlighet, utan
vilket den icke kan fylla sin historiska mission.
Härmed har jag så kort och klart det varit
mig möjligt formulerat min ståndpunkt i
frågan och övergår nu till dagens ämne:
förhållandet mellan nationalism och skönlitteratur.
II.
För att då ställa hela denna fråga på sin
spets skall jag be att få formulera problemet
på följande sätt: behöva vi nationalism i
svensk litteratur? Och avser jag då självklart
endast en sådan nationalism, som den jag nyss
karakteriserat. Mitt svar är: ja. Jag går längre,
jag säger: huvudbristen i svensk litteratur just
nu synes mig vara just den kompletta avsak-
naden av en dylik nationalism, och i det
följande skall jag förnämligast söka motivera
detta påstående.
Jag skall först be att få berätta, hur jag
kommit till denna uppfattning. Det skedde inte
i går. Det skedde under och omedelbart efter
världskriget. Under världskriget kom varje
svensk, som hade förmånen att någon längre
tid vistas på krigsskådeplatsen och i de
krigförande länderna och sedan att hemma i
Sverge studera opinionsbildningen, mycket
snart till klarhet om, att hela denna
opinionsbildning, utom i några få initierade kretsar
främst inom industri och affärsliv, visade en
högst egendomlig avsaknad dels av intresse
för saksynpunkter och dels av nationell
stolt-hets-, att icke säga anständighetskänsla. Mina
ärade åhörare äro antagligen för unga att
kunna ha personliga minnen från denna tid.
men måhända ha de hört eller läst, att stora
och mäktiga delar av den svenska så kallade
fosterländska opinionen öppet uttalade sig för
önskvärdheten av Sverges inkorporerande på
ett eller annat sätt i något slag av tyskt
statsförbund med en ställning i detta förbund
à la Bayern. Orsaken var de inre oroligheter
i Sverge, som följt i samband med
demokratiska genombrottet 1911 och
socialdemokratiens kraftiga frammarsch. Man hoppades, att
ett segrande Tyskland skulle krossa både
socialism och demokrati, och man var redo
att för uppnåendet av detta mål betala priset
av nationell sj älvuppgivelse.
Mot denna bakgrund skall man nu se
följande, som hände mig omedelbart efter krigets
slut. Jag hade vistats större delen av det sista
krigsåret dels i London, dels på resor i
England, dels i Paris och dels vid brittiska fronten
i norra Frankrike och Belgien, attacherad
såsom observatör vid det så kallade neutrala
presshögkvarteret. Jag hade sammanträffat
med framstående representanter för engelskt
industri- och affärsliv, för politik etc. och hade
673
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
