- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
674

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Ludvig Nordström: Behöva vi nationalism i svensk litteratur?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LUDVIG NORDSTRÖM

samtidigt hela tiden haft intima förbindelser
med ledande grupper inom samma områden
i Sverge inte minst genom deras olika till
London utsända delegationer. Slutligen hade
jag en fast punkt i Svenska handelskammaren
i London. Nåväl! När segern var vunnen och
man tämligen tydligt kunde se, att större
möjligheter än kanske någonsin förut öppnade sig
för en expansion av den svenska
affärsmarknaden och av Sverges allmänna inflytande
i Nord-Europa, höll jag ett föredrag på
nämnda Svenska handelskammare i London
kallat: "Sverge — en lysande framtid". Det
blev efter föredraget beslutat, att det skulle
tryckas i broschyrform och utsändas gratis till
alla möjliga institutioner och kretsar i Sverge.
Kostnaderna skulle erläggas av de ledande
inom handelskammaren och mig själv. Det
blev, vill jag minnas, en affär på ett par tusen
riksdaler, av vilka jag själv tillsköt sexhundra
kronor, vilket kanske säger en del om den
nationella entusiasm, som besjälade en fattig
litteratör. Broschyren trycktes i tiotusen
exemplar och spreds över landet. Vad hände? Jo,
jag fick mottaga i retur ett par, tre exemplar,
där olika personer i marginalen med driven
handstil gjort randanmärkningar vid alla de
ställen, där det i texten talats om framtida
nationell utveckling, om höjande av Sverges
ställning och anseende i världen med mera.
Och hur lödo dessa randanmärkningar? Jo,
så här: "Det är bra som det är!" — "Besvära
oss inte!" — "Det angår oss inte!" Med mera
i samma stil.

Jag har varit med om ganska mycket under
mitt litterära liv, men jag erkänner, att jag
aldrig blivit så häpen som vid detta tillfälle.
Om jag skulle ha rackat ner på Sverge,
förutspått dess undergång etc., ja, då skulle jag
ha förstått. Men då jag pekat på de
möjligheter, som öppnade sig — och så få detta svar
ur folkdjupet:

"Vi vill inte! Det är för besvärligt!"

Då begrep jag för första gången på fullt
allvar, att det var något som var på tok i
landet, och jag beslöt att dyka på huvut rätt
ner i nationens liv, ända ner till dess
lönn-ligaste djup om möjligt, för att söka komma
på det klara med, var felet låg.

Det är nu aderton år sen dessa händelser.
Spådomen om en lysande framtid höll streck.
Sedan sin storhetstid har Sverge aldrig haft
en sådan ställning som nu i världen, och
Sverge av i dag är ett alldeles nytt Sverge,
förmöget, inflytelserikt, avundat. I jämförelse
med Sverge före världskriget.

Men hur gestaltar det sig med dess själsliv
som folk, som nation? Har det hållit takten
med denna glädjande utveckling?

Ja! Det är den stora fråga, vi nu ska
underkasta en liten hastig granskning. Och då skall
man kanske lättare fatta vad mitt krav på en
klart medveten nationalism i vår svenska
litteratur i verkligheten innebär.

III.

Låt oss formulera denna viktiga fråga på
följande sätt: har den svenska skönlitteraturen
bidragit till skapandet av ett klart och starkt
nationellt medvetande, en klar och stark
nationalkänsla?

Ja, i det förgångna: delvis. I nuet: nej. När
jag säger "i det förgångna", tänker jag
naturligtvis i främsta hand på den nationella
väckelsen efter förlusten av Finland 1809 och
på Tegnérs och Geijers patriotiska diktning.
När jag säger "delvis", menar jag, alt denna
patriotiska diktning hade en begränsning,
särskilt hos Tegnér, som skulle komma att visa sig
starkt hindrande genom sina efterverkningar
för framskapandet av en mot nya
tidsförhållanden svarande verkligt levande
nationalkänsla. Tegnér stod helt och hållet på den
klassiska humanismens abstrakta grund, och
hans nationalism var en nationalism för dem,
som tillhörde de högt bildades relativt fåtaliga

674

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0686.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free