Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Ludvig Nordström: Behöva vi nationalism i svensk litteratur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHÖVA VI NATIONALISM I SVENSK LITTERATUR?
republik. Geijer bröt sig som bekant ut ur
denna begränsning genom sin övergång till
liberalismen, men ingen av dem efterlämnade
någon diktning, som gav klart uttryck åt en
verklig nationell samling för ett bestämt
nationellt mål. Att erövra Finland åter inom
Sverges gränser var en god formel för landets
uppodlande, Frithiof, Vikingen, Odalbonden
voro vackra abstrakta symboler för enskilda
själar, men förgäves söker man hos dem en
klar och hoppfull blick fram emot en
nationell svensk insats i världen. De sågo, trots allt,
tillbaka till det gångna och sökte framför allt
böta de revor, som Sverges politiska bankrutt
vid adertonhundratalets inbrott hade rivit i
den nationella självkänslan. De voro
nederlagets barn, de voro skeppsbrutna från ett
Sverge, som de sett gå under, och det märkte
dem för livet.
Som nu dessa båda adertonhundratalets
portalfigurer kommo att långt fram dominera
den nationella känslan, blev följden helt
naturligt, att under praktiskt taget hela
adertonhundratalet ingen verklig nationell
kraftutstrålning emanerade från den svenska
dikten. Deri förblev antingen bakåtblickande,
lyriskt individualistisk eller, som hos Rydberg,
kritisk, att icke säga direkt fientlig mot seklets
ledande utvecklingsmakter: naturvetenskapen,
tekniken och industrien. Och vad som kanske
var ännu mer ödesdigert: denna nationella
stämning var både till rot och väsen innerst
pessimistisk ooh verklighetsfrämmande. Vad
det betytt för den svenska nationalkänslans
form under adertonhundratalet torde icke
kunna överskattas. Den förblev genom hela
seklet innerst pessimistisk i förhållande till
nuet, flydde därför i drömmar antingen till
det stora förflutna eller till det lilla privata,
och säkerligen går det en åder från denna
pessimism även under Strindbergs beska
samhällskritik på sjuttio- och åttiotalen.
Först med Heidenstam på nittiotalet dyker
en ny ton upp i den nationella melodien, en
ton av nationell förtröstan, främst i
program-dikten "Pingstkvällen" i "Dikter" av 1895, där
det heter:
Vår mannaålder väntar än
vår dag är ofullbordad.
De orden och den dikten beteckna historiskt
sett slutet på den Tegnér-Geijerska nationella
pessimismen. Men icke heller mer.
Heidenstam, estet ut i fingerspetsarna, en artist som
få, var lika om inte mer främmande för
verklighetens värld än Tegnér och Geijer, och det
hade den fatala följden, att när han skulle ge
symboler för sin nya syn, så måste han liksom
hela adertonhundratalet vända sig till det
förgångna. Så fingo vi "Karolinerna", "Heliga
Birgitta", "Folke Filbyter" — alltjämt vackra,
lyriska abstraktioner. I dem kunde den levande
nationen varken känna igen sig eller finna
någon ledning. De voro stora konstverk men
icke levande liv, som avlar liv hos andra. Och
med den heidenstamska dikten löper
adertonhundratalets svenska nationalism ut och har
under de hundra år den varat icke förmått
att hos svenska folket skapa en verkligt levande
nationalkänsla, det vill säga en känsla av
enhet vare sig inåt eller utåt. När
nittonhundratalet bryter in, står nationen faktiskt
alltjämt utan mål i världen, precis som hundra
år tidigare.
Detta är i korthet min motivering för
påståendet, att den svenska skönlitteraturen i det
förgångna endast delvis förmått skapa ett
nationellt medvetande.
Jag har vidare påstått, att den svenska
skönlitteraturen av i dag ur nationell synpunkt
visat ännu större brist på målmedvetenhet och
därmed icke alis bidragit eller bidrager till
klargörande av ett nationellt mål.
Orsakerna härtill äro flera. Först och främst
hade den Tegnér-Geijerska nationalismen i
Heidenstam funnit sin avslutning och övervin-
675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
