Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Ludvig Nordström: Behöva vi nationalism i svensk litteratur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHÖVA VI NATIONALISM I SVENSK LITTERATUR?
deri icke hemma, där är den ett tecken på
primitivitet, efterblivenhet, bristande
verklighetssinne.
Vad som förr eller senare måste komma,
och redan nästa generation, den, som mina
åhörare antagligen räkna sig till, torde komma
att ge belägg för riktigheten av den profetia
jag nu uttalar, vad som förr eller senare måste
komma är helt enkelt grundandet av en svensk,
rent nationell verklighetsuppfattning och
verklighetstradition, på vilken framtiden kan bygga
vidare, så att även Sverge äntligen får som
de stora industri- och kulturfolken ett levande
och den nationella ambitionen stimulerande
typgalleri, vilket vi hittills totalt saknat, ty
ingen torde väl mena, att de tre nationaltyper
vi hittills fått: Fredman, Chronschough och
Kolingen, representera den nationella
stimulans vi behöva eller äro sanna bilder av det
Sverge vi kalla vårt och som vi vilja bibehålla
såsom en om möjligt växande makt i världen.
VII.
Nu påstår jag alltså, att den enda makt, som
kan bryta denna vår gamla lyriska
livsuppfattning och därmed sammanhängande
verklighetsfrämlingskap samt lägga grunden till
en svensk verklighetstradition, är
nationalismen och att vi på denna grund behöva
nationalism i vår svenska litteratur.
Då frågas: menas därmed, att svenska
litteraturen skall förvandlas till något slags
nationell propagandacentral? Långt därifrån.
Men om man bara tänker på, vad Balzac,
Zola etc. betytt för fransmännens
nationalmed-vetande, vad Dickens, Thackeray, Kipling,
Wells, Shaw betytt för engelsmännens genom
att dessa författare skildrat respektive det
franska och det engelska samhället och hela
serier av engelska och franska samhällstyper,
så kanske man förstår, vart jag syftar. Dessa
författare ha lärt sina landsmän att se sitt
land sådant det är, med dess fel och
förtjänster, lärt dem att se och begripa alla det
nationella livets invecklade problem och
svårigheter, dess sorge- och glädjeämnen, och ha
därmed dels stimulerat känslan av enhet med
den egna nationen, dels belyst denna egna
nations ställning och uppgift i världen.
Förutsättningen för denna litteraturens
betydelsefulla insats har varit en klar kunskap
om och en klar blick hos dessa författare för
nationen som en enhet inåt och utåt. Framför
allt: för nationens ställning och betydelse
i världen.
Det är denna kunskap och denna blick, som
konstituera den nationella inställningen hos
litteraturen, och endast genom denna kunskap
och denna enhetsblick få de skildrade enskilda
människorna inre sammanhang och mening,
och endast när en författare ser detta
sammanhang och denna mening, befrias han och får
förmågan att skänka figurerna i dikten liv och
därmed verklighet. Man kan med andra ord
aldrig gå från individen till nationen. Det är
endast som symbol och uttryck för nationen,
som individen får verkligt gripbart liv; och
det är därför, så som världen nu gestaltar sig,
som man måste utgå från nationen för att nå
fram till individen.
Hittills ha vi i Sverge gått den rakt
motsatta vägen, och därför äga vi icke heller en
enda verklig nationell figur, en figur, i vilken
vi känna igen oss själva. Endast dimfigurer.
Först när vi fått ett galleri av nationellt
levande, tänkande och kännande figurer, skall
Sverge stiga förklarat för våra blickar och
därmed vi alla kunna förnimma oss som ett
väsende genom att allesammans känna igen
oss i dem.
VIII.
Men vad skall då denna litterära
nationalism skildra? Ack, det är fråga, om något
land i världen just nu har så rikligt med stoff,
679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
