- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
684

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Sven Stolpe: Unga nazistdiktare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kultur. Finns inte samma teknik i Japan och
i Moskva? Kan inte en fulländad teknik
uppbära vilken art och form av mänsklig kultur
som helst? Och man beslutar sig kanske för
att på andra vägar söka svaret på frågan om
det nya Tyskland verkligen äger en ny andlig
odling av övertygande livskraft.

3.



Jag skall här icke diskutera, om eller i vilken
grad den vetenskapliga forskningsfriheten är
inskränkt eller snöpt vid universiteten. Men
jag skall försöka ge en föreställning om den
nya dikten
i det tredje riket.

På författarhemmet i Travemünde träffade
jag bland andra tre unga tyska diktare, som
alla tagit aktiv del i tillkomsten av det nya
Tyskland. Den mest betydande föreföll mig
vara Ottfried Graf Finckenstein, en överlägset
begåvad ung aristokrat från Ostpreussen, som
väckt berättigat uppseende med två ovanligt
väl utarbetade prosaarbeten — novellen
"Männer am Brunnen" och den stora romanen
"Fünfkirchen". Kanske kan jag i annat
sammanhang återkomma till dessa verk och den
ovanligt välkonstruerade författarhjärna, som
frambragt dem. Men mer typiska för den
egentliga nazistiska diktargenerationen
föreföll mig två andra unga diktare, Fritz Helke
och Rupert Rupp. Jag vill erkänna, att jag
först genom deras personligheter och verk
tyckt mig få en inblick i nazistisk mentalitet.

Fritz Helke är en trettioårig man, vars
titel är "Oberbannführer in der
Reichsjugendführung". Han har tagit aktiv del i den
politiska kampen. Ursprungligen var han
affärsanställd. Under åren 1926—28 sysslade han
tämligen ingående med den nordiska
naturalismens diktare, särskilt Strindberg och Ibsen.
Han tillhörde 1926—29 Stahlhelm och var där
Jugendführer. 1928 upplevde han en kris
— tyckte sig upptäcka frimurarnas makt i
Stahlhelm — och gick året därpå över till
N. S. D. A. P. Samma år skrev han sin första
roman. I Hitlerjugend är han bland annat
ansvarig för den litteratur, som kommer i
händerna på Baldur von Schirachs
millionskaror; han har under sig ett fyrtiotal
lektorer. På tillfrågan meddelar han, att
norrmannen Tryggve Gulbransens romaner syns
honom mästerliga och väl anpassade för
Hitlerungdomen... Men han är också starkt
gripen av Heidenstams "Karolinerna", vilket
verk dock trots hans ansträngningar icke
lyckats undantränga Karl Mays romaner bland
de unga läsarna.

Helke har dessutom själv försökt skapa en
ny ungdomslitteratur för Hitlerungdomen. Ett
typiskt verk är romanen "Preussische
Rebellion", 1935, först skrivet som drama. Boken
skildrar general Yorcks djärva beslut att efter
Napoleons nederlag i Ryssland själv ta
ansvaret för en konvention i Poscheruner Mühle
med den ryske generalen Diebitsch. Det är ett
verk med mycket klar tendens — "unsere
Partei hat ja auch Rebellion gemacht". Hör
man författaren själv med hes stämma och
fradgande läppar framföra valda delar av sitt
verk, tycker man sig få en ganska god
föreställning om den centrala linjen i den unga
tyska dikten. Det är ett obestridligt äkta,
ganska primitivt och tämligen överspänt
nationellt patos, som med förkärlek förkroppsligar
sig i scener med grälande och rytande
preussiska generaler. Tendensen är tilltalande med
sitt krav på djärva beslut, personligt ansvar
och hänsynslös aktivitet. Men man iakttar, att
författaren saknar varje förmåga att fördjupa
perspektiven. Hans människoskildring är helt
konventionell, hans stil är full av klichéer
— delvis olidliga — och han äger inte det
ringaste sinne för tidsfärg och tidston. Något
konstnärligt värde har en sådan bok inte. Men
man bör å andra sidan hålla i minnet, att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0696.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free