- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
694

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Rutger Essén: Jakten. En psykologisk sportstudie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rütger essén

kommit för att klargöra det oriktiga i att
jaktsporten som sådan angripes för företeelser
vilka härleda sig ur en föråldrad
jaktlagstiftning.

*



Frånsett den sällsynta jakten på järv och
varg kan ingen svensk jakt i spänning
jämföras med älgjakten. Men var och en av de
mera allmänt förekommande jaktarterna i vårt
land har sin speciella tjusning. Var och en av
dem ger i utbyte en särskild och ny art av
naturupplevelse.

Undantag härifrån kan enligt min mening
endast medgivas för masslakterna vid de stora
klappjakter, som i vårt land egentligen endast
anordnas på vissa skånska storgods. De äro
mera skjutövningar än jaktsport. Men de ha
sitt berättigande ur ekonomisk synpunkt.

Ali förståndigt bedriven, laglig jakt i vårt
land kan för övrigt anses fullt legitim både
ur hushållnings- och naturvårdssynpunkt. Den
kulinariskt betingade efterfrågan på vilt
motsvarar ett i allo berättigat mänskligt behov
och kan väl fyllas utan någon skadegörelse på
viltbeståndet. Att sådan ändå ofta förekommer
är ett sorgligt faktum, som väl endast kan
övervinnas genom bättre jaktvård och
jaktupplysning. Men den lojala jakten bör ej få
lida varken för köttjägarnas plundringar eller
för humbugsjägares och tjuvskyttars tramp
i den svenska naturens klaver.

Efterhållande av räv, grävling och framför
allt kringströvande katter och hundar är
ovillkorligt nödvändigt ur jaktvårds- och
naturskyddssynpunkt.

Men jag skulle tala om jakten som sport.

Den vanligaste svenska jakten är som bekant
stövarjakt på rådjur, hare eller räv. Varje
dylik jakt är dels ett orienteringsproblem, dels
ett djur- och hundpsykologiskt problem. En
stövarjakt, även på kända marker och med
kända hundar, blir aldrig enahanda. Drevets

klang genom skogarna ger alltid jägaren
samma förväntansfyllda glädje och spänning.
Tvånget att se och lyssna, att leva sig in
i naturen, ger alltid samma rekreation.
Stövar-jakten, som förutsätter nattvittringens
kvarliggande i slagen, är dessutom som regel en
morgonföreteelse. Det betyder att den bedrives
i en fräsch och jungfrulig natur, även i eljest
ganska befolkade trakter. Med varje dylik
jakt skärpes örat för skogens symfoni av ljud
och ökas förståelsen för det vilda djurlivets
betingelser. Jag tvivlar på att denna verkan
kan nås på något annat sätt.

Det är kanske ej mycket att tillägga.
Fågeljakten har sina särskilda karakteristika,
antingen det gäller morkulla i vårskymningen,
sträckande änder över vassarna, skogsfåglar,
som lyfta bullrande över lingontuvorna,
rapphöns på septemberfälten eller fasaner, som
snabbt höja sig ur senhöstbuskagen. Sälj akten
på senvinterisen ut mot havsbandet kräver stora
ansträngningar men ger i gengäld syner och
dagrar, som eljest nästan aldrig stå till buds.
Av stövarjaktens olika arter är rävjakten den
som både kräver största behärskning och
erbjuder de mest skiftande möjligheterna. Men
detta har ali verklig sportjakt att ge åt alla:
god och omväxlande motion, andlig ro och
vila, naturupplevelse inifrån, sinnets
ödmjukhet och ett gott hjärtelag.

Något borde också sägas om j aktens
kamratskap. Det är av en särskild art. Jaktsporten är
ej inriktad på självhävdelse. Verkliga jägare
äro också vänfasta och ärliga människor.
Samma grundton genomgår kamratskapet
mellan jägaren och hans hund. Det är fullt av
förståelse, överseende och vänlighet. Jaktens
glädjeämnen och motgångar kännas både av
jägaren och av hunden. Kolleger emellan
bäras de med jämnmod ooh humor. Som
moralisk skola är jaktgemenskapen därför
lika välgörande för människan som för
hunden. Båda förädlas — men utan övermått.

694

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free