Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
BREV FRÅN DANMARK
Höstens första brev från Danmark kommer
att ägnas åt lyriken, det andra åt romanerna.
Det har varit sparsamt med lyriken i
Danmark på senare år. Vi hade visserligen en
rad framstående lyriker med rötter i
nittiotalet: Johannes Jørgensen, Viggo
Stuckenberg, Sophus Claussen, Helge Röde, Sophus
Michaelis, Valdemar Rørdam, Ludvig
Holstein och sist men inte minst Johannes V.
Jensen! Och en annan senare
blomstringsperiod kan sättas i förbindelse med namnen
Kai Friis Møller, Hans Hartvig
Seedorff-Pedersen, Emil Bønnelycke, Tom
Kristensen . .. Men i mitten av tjugutalet gjorde sig
både hos det äldre och det yngre släktledet
en avmattning märkbar. Den var till och med
störst hos de yngre lyrikerna. Den kräsne Kai
Friis Møller yttrade sig nästan bara som
översättare. Den älskvärde Hans Hartvig
Seedorff-Pedersens popularitet var förankrad hos
människor, vilkas åsikter om livet gingo förlorade
i världskrigets malström, men som i varje fall
i fråga om lyrik försökte leva vidare, som om
ingenting hade hänt. Hans dikter tillhörde
redan då de skrevos en tid som låg i
dödsryckningarna. Emil Bønnelycke och Tom
Kristensen tolkade lyriskt den livskänsla, som
dominerade hos ungdomen under de hektiska
och kaotiska åren efter kriget. Bristen på fasta
hållpunkter i tillvaron kom dem att vackla.
Emil Bønnelycke föll över bord och försvann
i böljorna. Tom Kristensen var också en tid
utombords. Man trodde nästan, att han också
var bestämd för drunkningsdöden, men han
gick aldrig helt och hållet under och blev
borta, och i år har han kommit tillbaka som
lyriker, väderbiten, fårad, hårt prövad men
still going strong. Hans diktsamling "Mod
den yderste Rand" är bokårets förnämligaste
företeelse — en fin bok, där inte en enda
dikt slår slint.
Men låt oss gömma det bästa — det vill
säga Tom Kristensen — till sist och börja
med Axel Juel, en lyriker som representerar
demokratien inom den generation, där Kai
Friis Møller är lyrikens aristokrat. Axel Juels
första diktsamling är från år 1909, den heter
"De første Blomster". "Bogen om Grete", som
gick ut i åtta upplagor, utkom år 1920. I år
har han utsänt ën ny diktsamling — den tolfte
är det visst — med titeln "Lykkeskillinger".
Den ansluter sig i varje hänseende till de
föregående.
Axel Juel är en lyriker som man kan
ha i rum. Han är inte bara i motsats till
flera av de yngre diktarna absolut städad
— man kan ha honom liggande på
salongsbordet i marokängband. Hans dikter äro just
vad den senaste mansålderns medelklass lätt
och smärtfritt menar med lyrik. Som hans
förutsättning skymtar i bakgrunden först och
sist Holger Drachmann. Axel Juels Grete är
Drachmanns Edith i kontoristupplaga.
Slängkappan och den bredskyggiga konstnärshatten
695
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
