Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner - Georg Svensson: På hälleberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG SVENSSON
och löjets skimmer omkring sig. På kort tid
går han till botten. Denna ömkliga
skilsmässohistoria, som man dagligen kan finna
motsvarigheter till i verkligheten, analyseras och
berättas av Fangen på ett så skoningslöst och
uppbyggligt sätt att enbart den gör boken
förtjänt av tusentals läsare i synnerhet bland
gifta herrar i åldern femtio—sextio år.
Nervläkare Bauks hustru är den överlägsna
kvinnan, säker i sin tillit till mannen och sin fina
sociala existens. När hon drabbas av slaget,
rivs hon i väg av en formlig orkan av känslor
och hamnar i ursinnigt hat. Det är först när
hon efter våldsamma strider lyckats samla
ihop sig till en ny kylig överlägsenhet, som
hon får korn på sitt fundamentala onda. Efter
en spännande självrannsakan når hon äntligen
i en vag religiös stämning sinnets frid och
ödmjukhet. Det antydes, att hon ämnar
återknyta till mannen. Deras son
litteraturkritikern är visserligen genom de resonemang
författaren lägger i hans mun en av bokens
intressantaste figurer, men som porträtt är han
omöjlig. Inte ens Aldous Huxley har skapat
något vedervärdigare prov på den
hyper-intellektuella, iskalla njutningsmänniskan, som
i suveränt förakt för alla ideal och med
satanisk blick för andras ömma punkter hävdar
sina lustar. En människa med Svend Banks
oförnekliga sanningslidelse kan icke tänkas
så helt blottad på stil som författaren gör
honom. Han kan endast uppfattas som en
abnorm typ, och det är av ringa intresse om
han till slut blir frälst eller inte. (Inom
parentes sagt blir han det.) Mera trovärdig
är då redaktören och hans hustru, ett lika
fascinerande dubbelporträtt som
nervläkarparet men målat med giftigare pensel.
Redaktören för den stora konservativa tidningen och
i ännu högre grad hans parasitiskt levande
hustru har baserat hela sitt liv på
ärelystnaden, på ställningen. När den rasar saknar
han varje fotfäste i tillvaron och uppslukas
av vansinnet. Slutligen upptar persongalleriet
också en statskyrkopräst. Även han plågas av
ärelystnad, och när han förbigås i tjänsten
sluter han sig i bittert människoförakt inom
sitt skal i stället för att följa kristusordet
"Gån ut i ali världen ...". Pastor Venger är
redan självmant på väg mot en mera aktiv
kristendom, när vi möta honom, och hans roll
i boken synes vara att i motsättning mot
oinspirerad och feg vanekristendom
demonstrera levande kristlig anda i stil med
oxfordrörelsens.
Varthän syftar nu Fangen med att hålla
fram dessa människoöden för oss? Må det
dock genast än en gång sägas, att han aldrig
varit så helt behärskad av sitt syfte som av
diktarens åtrå att skapa gestalter, sammanhang
och liv. Men han har skrivit i en
grundstämning, utifrån en starkt pessimistisk syn på de
moderna människorna. Han menar att så här
går det inte längre, världens ondska och
hatstämning behöver inte förklaras ur politiska
och sociala sammanhang, det onda har en rot
i varje människobröst, och om inte dessa
millioner rottrådar ryckas upp lönar det sig inte
med än så storståtliga reformprogram. Fangens
roman är en förtvivlad ocli gripande vädjan
till människorna att rannsaka sig själva och
göra om vad som kan och skall gëras om. Men
omvändelsen måste enligt Fangens erfarenhet
ha religiös innebörd för att helt gå i
uppfyllelse. Allvaret och äktheten i denna
uppfattning övertygar helt. Däremot har den
realistiske psykologen Fangen icke mäktat
övertyga oss om hur den religiösa
förvandlingen äger rum, varför den räddar vissa
människor från undergång och sviker andra. Det
är svårt att dra annan konklusion av hans
bok än att tron är ett under; den spirar
plötsligt på hälleberget men finner ingen rot där
dock jordmånen förefaller att vara väl beredd.
714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
