Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner - Holger Ahlenius: Vetenskap och kärlek - Georg Svensson: Ungt äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
att en författare vill jaga storvilt, men här
har resultatet alltför mycket kommit att verka
konstruktion. Den manliga parten i denna
kärlekssaga är i en person framstående
naturvetenskapsman, raffinerad skönande, fulländad
världsman och perfekt älskare, därtill skön
som en gud. Kvinnan säges besitta
häpnadsväckande begåvning, tankeskärpa och
spiritualitet och är dessutom en grande amoureuse.
Den äkta mannen slutligen gör visserligen en
särdeles ömklig figur i detta förnäma
grannskap, men i sin tur är även han märkvärdig,
nämligen i sin övernaturliga, till
självutplåning gående dyrkan av hustrun. Dylika djur
äro bestämt alltid sällsynta, och inte minst är
det en smula överraskande att de skulle stå
att finna i det uppsaliensiska akvariet. Inte
ett ont ord om den svenska lärdomsvärlden
— den är ali heder och beundran värd —
men i tävlan med denna mångsidighet skulle
den nog komma på efterkälken.
Därtill kommer, att man i kvinnans
självbekännelser knappast finner några djupare
spår av hennes snille, och vad den äkta
mannen beträffar, så har författarinnan visserligen
direkt framhävt hans feminina drag, men man
känner sig likväl inte riktigt övertygad.
Älskaren, med sin fransyska mor, är faktiskt den
figur man har minst svårt att tro på i denna
realistiskt hållna roman, men det beror kanske
mest på att han inte själv kommer till tals.
Erkännas måste, att författarinnan gjort det
särskilt svårt för sig genom att låta sin
hjältinna och hennes äkta hälft framträda i
monologer.
Men om människoskildringen är klen i
Gunhild Tegens bok, så finns där likväl något som
är äkta och helt. Den kvinnliga lidelsens språk
behärskar hon, och då känsloupplevelsen i ali
dess allmännelighet får bryta igenom det
individuella, slår det gnistor om pennan; då
skriver hon sidor som brinna.
Holger Ahlenius
Ungt äktenskap
RAGNAR af GEIJERSTAM: Gyllenfalks.
Hökerbergs. 7: 50.
Ragnar af Geijerstam debuterade i fjol som
prosaist med en bruksroman, som visade stor
erfarenhet av denna specifikt svenska miljö
och goda tag om människoskildringen, även
om denna stundom pressades väl hårt för
att stämma med den "romanaktiga" intrigen.
Årets roman, som är större både till det yttre
och inre formatet, vill återge den av våra
nuvarande yngre romanskribenter så
försummade borgerligheten samt dessutom ge en
inträngande själsskildring, knuten till två
huvudpersoner. Som sedemålning är romanen
tämligen träffande, även om den inte företer
några överraskande drag eller mera
sensationella avslöjanden. Den har en liten
tendens, riktad mot den ytliga och sterila
sällskapserotiken, som består i att man på
tillställningar flirtar ganska vågat med varandras
fruar, vanligen utan allvarligare konsekvenser
men i längden upplösande för moralen och det
sunda kompanjonskapet makar emellan. Några
familjeinteriörer från adliga officershem, ett
par andefattiga tillställningar med dans och
kortspel, ett större arvskifte och livet på en
mellansvensk herrgård äro föremål för
omsorgsfullt utarbetade och övertygande
miljöskildringar.
Men huvudvikten är lagd på
människoskildringen, och författaren visar därvidlag ett
psykologiskt intresse och en rannsakande
intensitet, som förtjänar den största aktning.
Det är så ont om psykologiska
äktenskapsskildringar med högt utvecklade, nyanserade
kontrahenter i vår litteratur att varje försök
i den vägen förtjänar att uppmuntras. Och
Ragnar af Geijerstams gestaltning av
förhållandet mellan Carl och Barbro Gyllenfalk är
vida mer än ett försök, den tränger särskilt
beträffande mannen -— en ingalunda
schematiskt gripbar människa — verkligt djupt.
Många läsare skola säkerligen känna igen
smådrag och situationer och ha hjälp därav
för uppklarande av egna problem. Carl
Gyllenfalk är en finkänslig, ömtålig och
fantasi-begåvad människa, men han märker inte att
han framför allt slösar sina resurser på sig
själv på typiskt egocentriskt sätt. Förrän detta
gått upp för honom förstår han inte sitt
äktenskapliga misslyckande utan känner sig
förorättad. Det är på håret att hans existens går
i kras, men han räddar sig och går segrande
ur striden, en mera positivt inställd och
givande person än förr. Denna inre förvand-
727
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
