Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
som sagt, det psykologiska spelar en avgjort
underordnad roll i romanen, som är lagd på
att roa och överraska. Och det gör den, även
om anmälaren för sin del skulle ha varit ändå
mera road av att få läsa en — må vara mindre
mästerligt komponerad — skildring av
Joakims och Susannes gemensamma strävan att
göra om en vildmark till trädgård. Det finns
några underbart friska sidor om detta
sympatiska människopar i början av boken. De
är fullkomligt okomplicerade i sin nymornade
lycka, och det kan vara frågan om, huruvida
inte författarinnan som psykolog gör sig bäst,
när hon håller sig till de mindre
invecklade fallen. Thure Nyman
Studentfabriken
EUGÉNIE SÖDERBERG: Studentfabriken.
Bonniers. 5: 75.
I Sverige, där man inte kan bli mandarin i
verken eller adept hos vetenskapen utan
studentexamen, förekommer på den officiella
bildningens bakgård en inrättning, kallad
studentfabrik, vars uppgift framgår av namnet.
Elevkåren där är, till skillnad från
läroverksungdom, oftast en heterogen samling
halvvuxna och vuxna, många med öden bakom
sig, och den blandning av tristess och
hoppfullhet, som råder bland dem, har som
bakgrund ekonomiska svårigheter och en oviss
framtid. En sådan studentfabrik, där
snabb-kläckning av intellektuella i andlig
drivhusvärme skapar en atmosfär av jäkt och ångest,
utgör otvivelaktigt en tacksam miljö för
litterär behandling, och nu har den också fått sin
— som jag tror — första skildrare.
Det är Eugénie Söderberg, förut känd som
novellförfattarinna och översättarinna, som
med begagnande av tidens förkärlek för
kollektivistisk skildring framställt en rad
öden i parallellbehandling med en
studentfabrik som bakgrund. Det är ungdomar av
båda könen, som, drivna av läslust eller
social ambition, samlats där från olika
platser i Sverige. Rappt och ledigt presenterar
författarinnan denna egendomliga koloni,
"sammanblåst från alla stränder". Hon har
väl tillvaratagit alla synpunkter på ämnet.
Den karakteriseringsmetod, hon helst
begagnar, är dialogen, och man får faktiskt det
intrycket, att hon tänker dramatiskt och inte
episkt. Troligen hade kompositionen vunnit
i styrka om författarinnan nöjt sig med att
skildra ett par människor i stället för en hop.
Det är, åtminstone i början av romanen, en
sådan trängsel av ideligen nya ansikten, att
man har svårt att hålla reda på dem. Men
den psykologiska analysen är, för att vara
utförd av en debutant, ovanligt träffsäker. En
intelligent, om också litterärt ofullkomlig,
presentation av en ny romanmiljö är
helhetsintrycket. Nils Bohman
Köpenhamnskan
JOHANNES V. JENSEN: Gudrun.
Översättning av Gösta Olzon. Bonniers. 5: 75.
Gudrun är en typisk ung köpenhamnska,
långbent och högbröstad, med bred mun och
blekblå ögon. Om morgonen står hon upp
vid väckarklockans ljud och cyklar till
kontoret i gatans ström av cyklister. Hon är
sekreterare åt firmans chef, en mäktig herre i
bilbranschen; hon har en fästman, den trivsamt
klumpige Manne, en barndomsvän, som hon
med sin sparade lön hjälper att avancera från
sopåkare till ingenjör. Chefen tar henne
oförberett med på en affärsresa i flygmaskin till
London och hon hamnar där, klädd i en
svensk bomullsklänning, med en cykelpump
i handen. Chefen gör ett brutalt försök att
förföra henne men kommer till korta; en
puritansk bilkung från U. S. A. friar till henne
men får avslag och skänker henne sin
dyrbara bil till minne. Efter hemkomsten finner
Gudrun att det sladdrats om henne och hon
tappar bort Manne. Chefen vill nu gifta sig
med henne och i desperationen över hennes
envisa nej ställer han till en bilolycka, som
kostar honom själv livet medan hon slipper
undan med en bruten arm. Manne återfinner
henne på sjukhuset; familjen samlas till
6ommarfest i kolonistugan; rådhusklockorna
ringer till bröllop.
Är det en missroman, en följetong,
Johannes V. Jensen har skrivit? Boken är
verkligen mycket banal och full av schablon
731
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
