Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
för det mesta på allmänmänskliga
föreställningar och sammanhang, hur speciallärd
han än må vara. Konsten kräver helt enkelt
en sovring i den andan. Men de handlingar,
som Enström vittjat, uppehåller sig gärna
vid det unika och speciella. Många av de
händelser och gärningar, som skildras där,
skulle en diktare aldrig ha tänkt på eller helt
enkelt utmönstrat ur en berättelse, därför att
de var alltför makabra eller groteska. Livet
är, om inte underbarare, så åtminstone
underligare, än dikten, det är en tanke, som
gång efter annan inställer sig, när man
bläddrar igenom denna exposé över
jämtländska försyndelser i det förgångna. Men
det visar sig, att de unika företeelserna
tillsammans ge en ganska klar bild av vardagen.
De sällsamma skuggorna framstå slutligen
som förstoringar och förvridningar av ganska
vanliga ting.
Bokens innehåll spänner över en lång
tidsperiod: 164 år. Där visas glimtar ur livet i de
just erövrade provinserna på
sextonhundratalet, innan nationaliteten hunnit bli klart
svensk utom i fredstraktaten, så att till
exempel krigare, som slagit sig ned där, uppträdde
som i fiendeland. Där är bilder av de sedliga
förhållandena, som de gestaltade sig, när
ohämmade lidelser skockade tragediens moln
över gårdar i ödemarken. Där är berättelser
om kraftfulla präster, som höll allmogen i
Herrans tukt och förmaning genom sträng räfst
med rådande oseder och gick i spetsen inte
bara för moralisk utan också för materiell
förbättring. Där finns många intressanta
skildringar av människor, som var vanliga i
gränslandet Jämtland under gångna
orostider: illfundiga bönder, försupna knektar
och konspiratörer av olika slag. Det är ett
rikt människogalleri, vi möter där, och det
är skickligt presenterat. Det försynta
framställningssättet, som låter materialet komma
i förgrunden, bidrar till att göra
dokumentstoffet i och för sig dramatiskt. Boken är
lärorik. Den kommer läsaren att dra en
lättnadens suck över att tiderna ändras och
vi med dem, ty modern jämtländsk vardag
torde, även med domstolsprotokoll som
bakgrund, inte te sig så fattig och beklämmande,
som ofta är fallet i den enströmska
skildringen. Nils Bohman
Macfies nya bok
HARRY MACFIE: Lägereldar längesen.
Bonniers. 7: 50.
Harry Macfie har tydligen fått blodad tand
som författare efter sin framgång med
"Wasawasa". Redan efter ett år utger han nu ännu
en bok med ämnen från ungdomstidens
guldsökar- och trapperliv i Nordamerika. Ofta
brukar ju en succébok få en efterföljare i
avmattningens tecken, men i detta fall
känner man sig befriad från skyldigheten att
göra direkta värdejämförelser. Författaren
har nämligen förståndigt nog lagt upp sin
nya bok efter delvis andra linjer. Det är
icke så, att han levererat alla sina bästa
minnen i förstlingsverket och nu går på i samma
stil med de något sämre. Innehållet i
"Lägereldar längesen" är i stället samlat i ett par
breda skildringar, och vad som möjligen
förlorats i fråga om äventyrens mångfald och
omväxling uppväges av andra förtjänster. En
i alla avseenden central plats i boken intar
den stora berättelsen om den gamle trappern
vid Cormorant Lake, en skogssjö långt inne
i Ontario, och fråga är om han inte här
bättre än någonsin förut lyckats ge en doft
av denna kanadensiska vildmark, som för oss
är omvärvd av en säregen, tjusande
romantik. Man får också talrika angenäma
påminnelser om att Macfie ingalunda är oäven som
iakttagare av de vilda djurens liv. I denna
skildring har han vävt in en lång berättelse,
vari hans gamle vän trappern återupplivar
minnen från sin stormiga ungdom. Det är en
mycket blodig historia om strider med
indianerna på prärierna längre söder ut. I och för
sig är den litet för frastyngd och dvalhänt
för att vara ett uteslutande lyckligt tillskott
till boken, men den får värde därigenom att
den otvivelaktigt är autentisk. Man finner,
att trappern haft ett både grundligt och
tragiskt mellanhavande med själve Louis Riel,
den historiskt ryktbare upprorsmakaren, och
i det något naiva återgivandet framkommer
i osminkat skick den säkerligen typiska
ny-byggarmentalitet, som i prärieindianerna icke
kunde se annat än "röda djävlar" som utan
urskillning borde utrotas. Ett stycke äkta
tidshistoria, om också med melodramatisk
anstrykning.
736
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
