Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Ragnar Josephson: Fri vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR JOSEPHSON
FRI VANDRING
En läkare har berättat om de under kriget
hjärnskadade männen. Han vårdade dem, han
sökte återföra dem till livet. Många av dem
blevo så pass dugliga, att de kunde reda sig.
De kunde begynna ett hantverk och förtjäna
sitt knappa bröd. Deras dag indelades av
måltider, arbete och förströelser, och man kunde
inte egentligen märka, att något hos dem var
i olag. Inom den ordning, som de lärt sig och
som var dem föreskriven, kunde de leva och
verka. Men om denna ordning rubbades! Då
kom plötsligt en oro i deras blick, de sökte
förvirrat att gripa sig något an, en ångest steg
upp inom dem och de bröto samman. Läkaren
kunde säga till en man sålunda: "Ni skall gå
till korsvägen, ni skall ta av till höger, ni
skall gå fram till nästa ort, ända fram till
torget; där skall ni vända och gå tillbaka
hem." Mannen gick nöjd och återvände lugn.
Men sade läkaren: "Tag er en timmes
promenad i friska luften!" — då blev han
hjälplös. En utstakad väg kunde han gå, hur långt
som helst, ty hans kropp var stark. Men vandra
fritt kunde han inte mer.
Inför hans öde känna vi det fria vandrandets
lycka. Vi gå ut i landskapet, vi välja en väg
in i skogen; vi pröva stigarna, vi söka oss fram
i terrängen; vi lyssna, vi se, vi lära, vi andas;
vi gå vilse och lära oss kanske därigenom
allra mest.
Vi veta inte hur länge vi få behålla
förmågan att så fritt röra oss. Vi yvas sanner-
ligen inte över att hittills just vi gått oskadade.
Ingen känner, hur vi skulle bete oss, om vi
drabbats. Men vi ha dock skonats, vi kunna
ännu följa den friska människans väg. Vi
kunna välja och pröva, ja, vi kunna gå galet
utan att brytas ned av skräck. De skadade se
på oss med ogillande ögon och skrocka om
kaos. Kanske vi inte svara dem. Men vi tänka,
att skulle vi förneka vår fria prövningsrätt, då
vore vi inte värda den försynens nåd, som vi
vederfarits, och som de berövats.
Den österrikiske skalden Grillparzer har en
gång för länge sedan sagt: den europeiska
utvecklingen går från humanitet genom
nationalitet till bestialitet. Hade han levat i vår
tid, hade han fått avnjuta en dyster
tillfredsställelse. Han hade fått se sin tes ohyggligen
bekräftad. Han hade konstaterat varthän
nationella lidelser kunna driva fredliga folk. Han
hade upplevat att hur feg, hur gemen en
handling än var, den dock kunde bli prisad som
fosterländsk gärning.
En modern iakttagare, Hendrik de Man, har
uttryckt sin avsky med andra ord. Han säger,
att om man vistats någon tid utanför Europa,
kan man först uppfatta, hur underligt "de
fan-svängande nationella fåfängornas
pandemo-nium tar sig ut på denna lilla kontinent med
dess trettiofem nationer, som alla sola sig
i känslan av sin egen härlighet. Det ligger
746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
