Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Ragnar Josephson: Fri vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRI VANDRING
en motsägelse mellan nationalismen och den
objektiva sanningen redan i det förhållandet,
att varje nationalism så att säga föres in
absur-dum av varje annan. — Därför är denna den
intolerantaste av alla dogmer, också den
dummaste av alla dogmer."
Ja, de kunna ibland synas ha rätt, dessa
svartmålare, och ändå tro vi dem ha orätt.
Nationalismen har blivit en fruktansvärd
makt. Den har driftens styrka. Den är själv
sammansatt av hunger oöh kärlek. Som driften
kan den taga människan i sitt våld och göra
henne förnuftslös. Men driften är dock
människans instinktiva vilja till liv. Hennes
strävan måste vara icke att förkväva den, men att
behärska den och göra den fruktbar. På
samma sätt skall det folk, som vill leva, aldrig
upphöra att tygla sitt nationella driftliv för
att därur skapa sina värden.
Viljan till självbevarelse är gemensam för
folken. Men deras nationalism är och måste
vara olika. Ty den innebär känslan för
nationens egenart, hela den sammansättning i
historia och natur, folkslag och språk,
samhällsliv och ekonomi, olyckor och fröjder,
forntid och framtid, som bildar den nationella
individualiteten. Det är folkens angelägna
uppgift att lära känna denna individualitet, att
lära känna sig själva, så att de veta vad de
ha att skydda.
Många äro de män, som på olika sätt
rannsakat svensk egenart, alltifrån sen medeltid
till våra dagar. I Erikskrönikans knittel och
Thomas’ frihetssång, i Vasakungens dundrande
brev, i Gustav Adolfs upprop och memorial,
i Stiernhielms dikt och Rudbecks vetenskap,
överallt står där ord om nationella lyten och
dygder. Mycket tänkvärt både tadlande och
rosande är där sagt. Men under
sjuttonhundratalet börjar man formulera visdomsorden på
nytt sätt. Man kan säga, att då prövas de
första trevande försöken till den farligaste
av alla vetenskaper, den folkpsykologiska. Vid
denna tid hade över hela Europa den nya
forskningsgren börjat odlas som kallade sig
Människans historia. Man begynte mer än förr
se människan i hennes sammanhang, se henne
i förhållande till ursprung, folkslag, natur,
miljö och klimat. Kulturen var inte blott en
och allenarådande, en ideal lära, som med
mer eller mindre framgång förverkligats i
olika länder. Kulturen var vuxen ur de
olikartade folken själva, och var kultur hade sin
rätt. Den kanske främste svenske forskare på
området, Uppsalaprofessorn Johan Fredrik
Neikter, visade upp mångfalden i
samhällsbildningarna och den mänskliga odlingens
relativitet. Det finns ett ord av honom, som
lyder: "Vi måla Gud och de goda änglar vita
och glänsande, men negrerna måla Gud svart
och Satan vit som en europeisk slavhandlare."
Det är en talande sats. Den uttalar att både
de vita och de svarta föreställde sig en Gud.
Däri ligger det gemensamt mänskliga. Men de
färgade denna sin Gudsbild olika. Däri låg
egenarten i deras erfarenhet och i deras odling.
Det är samma tanke, som besjälar Carl
August Ehrensvärd, när han söker det
miljöbestämda, det folkegenartade i nationaliteten.
Han säger på sin buttra prosa: "Det är ingen
nation, som icke är god till något och intet
Rike ligger så att det ej kan ligga bra." Och
han tillägger: "Var nation har ett vackert, sig
tillhörande, och var och en nation bör nöjas
med sitt vackra och ingen borde gå ur egen
natur och gry." Det är en ganska stillsam
reflexion; rudbeckianismens hänförelse hade
förklingat och göticismens nya kraftspråk var
ännu inte uppfunnet. Men Ehrensvärd talar
dock om väsentliga ting. Han talar om att
varje land har ett läge, som kan innebära
något gott, och varje folk har ett kynne, som
kan innehålla något vackert.
Ehrensvärd tänkte på Sverige, när han
uttalade dessa ord, och vi veta, hur rätt han
hade. Sveriges läge har kommit att bestämma
747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
