Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Ragnar Josephson: Fri vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRI VANDRING
brynen. När han höjer sin stämma, mjuk och
stark på en gång, stiger ett jubel mot honom.
Hjalmar Branting talar till arbetsfolket, men
hans öga ser längre än så.
Hans blick sveper över hela slätten, den når
den lekande ungdomen och den exercerande
beväringen, den ser de fina Östermalmshusen,
kyrkan i dungen och Borgen på höjden och
stannar slutligen vid skogen och sjön. Mycket
av allt detta hade han hårt angripit, och
ändå — hans innersta mening var dock, att
allt detta hörde till sist samman, det
arbetande folket, försvaret, framtidsungdomen,
tron, lagen och den svenska naturen.
Branting vigde sin ungdom och sin
mannaålder åt att skapa rättvisa, arbetsglädje och
levnadslycka åt en enda klass, åt
arbetarklassen. Han gjorde det av rättskänsla och
medkänsla, han kunde inte lida att se en del,
och den större delen, av sitt eget folk leva
under missförhållanden och förtryck. Hans
ställning var här svårare än för mången annan
demokratiens banbrytare. Han var själv en
borgarson, han tillhörde en annan
samhällsklass än den, för vilken han stred. Han fick
"pröva bitterheten att se sina syften
misstrodda nedifrån och misskända uppifrån"
(Ellen Key). Men själva denna spänning
formade hans rena patos. I sin lidelsefulla
häftighet ville han dock överbrygga motsatser
mellan klasser, mellan folk, mellan länder.
Han upphörde aldrig att betona, att det mål
han arbetade för var ett fosterland för fria
män. Många gånger hade det svenska folkets
flertal hotats av inre makter, som ville beröva
det dess frihet. Starka folkliga kungar knäckte
dessa makter, de främmande fogdarnas välde,
den katolska kyrkans övermakt,
feodalmännens härskardöme. Branting kände sig i
samförstånd med gammal god inhemsk tradition,
när han blev redskapet att göra svenska
arbetare till fullmyndiga medborgare. Han tvekade
inte i sitt förtroende till dem; finge de bättre
villkor och högre ansvar skulle de också i nöd
och lust höra samman med sin fosterbygd. "Då
arbetarna banna fäderneslandet, gäller det
i verkligheten de samhälleliga
missförhållandena, som vanhedra detsamma, och detta
skenbara fördömande är endast uttryck för längtan
till det nya fäderneslandet" (Jaurès).
Men arbetarrörelsen är internationell och
var det naturligtvis även för Branting. Han
litade till Jaurès’ ord: "Litet internationalism
leder bort från fosterlandet, mycken sådan
leder tillbaka igen." Han vill icke utplåna den
nationella egenarten, men fördjupa den och
förstärka den. Han sade sig veta, att den
nutida civilisationen var uppbyggd av
historiskt givna folk och samhällen. Den
samlevande mänskligheten, om vilken han
lidelsefullt drömde, "byggdes icke upp av
foster-landslösa atomer, utan som ett fritt
förbund av självstyrande nationer".
Kosmopolitiskt samröre var honom förhatligt, var
"karikatyr av verkligt internationell anda".
Men tron på nationaliteten, på
självständigheten var hos honom starkare än att blott
gälla det egna landet. När det hårda provet
mellan Sverige och Norge ställdes, hävdade
han, att brödralandet hade som det egna landet
"en oförytterlig rätt att leva sitt eget liv som
fri nation". Vad han än må ha sagt av överord
under denna tid, det försonas av den
högsint-hetens väg, som han hoppades på och som
Sverige också valde. Branting citerade vid det
tillfället ett par versrader och de tona ännu
över Kölen.
Det folket är gott i sin innersta rot
och går man det till mötes, så kommer det emot.
Den dikten hade en starkare framtid för sig
än den dikt, som besjöng stormaktsdrömmen
om ett nytt svenskt herravälde i Norden. Det
enhetliga program för Nordens samlevnad,
som Branting i dessa prövande dagar
skisserade, framtidstron på de tre fria och sj älvstän-
751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
