Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Henning Kehler: Dansk roman 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
HENNING KEHLER
OTTO RUNG
Aalborg en stad, som i fråga om
byggnadskonst, massuppträden, lyx och lastbarhet kan
mäta sig med renässanspåvarnas Rom och
Nebukadnesars Babylon.
Även personerna äro fantastiskt feltecknade
och karikerade. I spetsen stå de två biskoparna.
Den gamle Niels Krumpen är den hedniske
Svantevit i levande gestalt och iförd en katolsk
prelats skrud. Hans älskarinnor äro talrikare
än odaliskerna i en orientalisk härskares
harem. Han har avkomlingar som en jylländsk
hingst i högsta premieringsklassen. Thit
Jensen frossar i sina föreställningar om denne
klerikale avelshingst. Föraktar och avskyr hon
typen — eller är hon hågad att förlåta denne
utomordentlige karlakarl? Eller tycker hon
rentav om honom? Det gör hon inte alldeles
klart för oss. För det är hon inte själv på det
klara med ännu.
Stygge Krumpen skildras som denne
köttslige prelats asketiska motsats. Det finns intet
historiskt fog för denna uppfattning av Stygge
Krumpen. Efter allt att döma var han varken
bättre eller sämre än flertalet adliga biskopar
under den gamla kyrkans sista dagar. Men
Thit gör med historien vad hon vill. Hon
behöver en puritansk biskop bland de katolska,
och alltså får Stygge sig denna roll tilldelad.
Men man märker, att Thit Jensen är mycket
mera personligt engagerad i skildringen av
Niels och hans lastbara liv. Vad Stygge
beträffar är det inte utan alt hon faller
tillbaka på Ingemann!
Den person som gjorts mest levande i boken
och därför också blivit mest sympatisk är den
halvgamla priorinnan Dorete Due. Allt vad
Thit Jensen varmast har på hjärtat, det har
hon anförtrott denna gestalt. För många
människor står Thit Jensen som
barnbegränsningens filantropiska förkämpe. Men jämte
den Thit Jensen, som kämpar för "frivilligt
moderskap" finns det också en annan, som
kräver moderskap utaii snusförnuftiga och
sentimentala förbehåll. Denna andra Thit
Jensen har rest ett monument åt sig själv i det
konstnärliga porträttet av den katolska
priorinnan, vars aderton ofödda söner rasa och
ropa i hennes kropp och inte unna hennes
blod rast eller ro.
Av reformationens motiv föredrager Thit
Jensen att sysselsätta sig med det enda, som
hon förstår sig på och erkänner: kvinnornas
uppror! För att arv och gods inte skulle
skingras, överlämnades många adliga kvinnor
till klostren. När det religiösa motivet
saknades eller var otillräckligt, blev resultatet
lösaktighet. Biskopar och präster höllo öppet
frillor. De flesta av reformatorerna äro
prästbarn. Nunnorna bröto sitt kyskhetslöfte.
Reformationen kom för att göra ett slut på
allt detta. Den katolska toleransen har
emellertid tydligen Thit Jensens sympati.
Reformatorerna har hon inte mycket gott att säga om.
Reformationen blev dock icke, vad den skulle
780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
