Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Henning Kehler: Dansk roman 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSK ROMAN 1936
vara. Men Thit Jensen fortsätter den — i den
mån den var kvinnornas uppror!
Hon fortsätter den också i denna historiska
roman om reformationen. Men man läser Thit
Jensen med oändligt mera sympati, när hon
som i denna bok slår ett slag för erotiskt
kärleksliv och moderskap, än när hon förkunnar
den filantropiska barnbegränsningen och som
ofruktsamhetens radikala prästinna dansar
folkdöden i möte.
Och om man kan se bort från de historiska
orimligheterna och åtskilliga löjliga
uppträden i handlingen, är romanen rentav
spännande. Naturligtvis skulle den vinna på att
förkortas och befrias från de värsta
överdrifterna, men den fasthåller intresset redan
som den är. Den är också mycket bättre
skriven än Thit Jensens förra historiska
roman, "Jørgen Lykke". Någon stor
språkkonstnär eller stilist är Thit Jensen icke, men
hon har många ord till sitt förfogande och är
inte rädd för att använda dem. Mycket klickar
för henne, men det är också åtskilligt som
lyckas. Det har lyckats henne desto lättare,
som hon har lyssnat till sina kritikers råd
och denna gång så gott som avstått från att
blanda tre—fyra stilarter i berättelsen.
Otto Rung har efter flera års tystnad åter
utsänt en roman: "En Pige i to Spejle". Otto
Rung har som bekant sin styrka i den korta
magasinsnovellen. Han kan säga "kollega" till
Somerset Maugham. En roman har ännu aldrig
lyckats för Otto Rung. Hans bästa är
"Paradis-fuglen", men inte heller den är riktigt bra.
Den nyaste är alldeles misslyckad. För att han
inte skall kunna tro sig förföljd av någon, ha
alla hans anmälare talat om det i de mest
osminkade vändningar.
En gång i tiden hade man anledning att
tro, att Otto Rung kunde ha blivit en
kriminal* eller detektivromanförfattare med inter-
AAGE DONS
nationell berömmelse om han hade velat, och
om inte Georg Brandes och Chr. Rimestad
hade skämt bort honom genom att inbilla
honom, att han hade en ytterst sällsynt,
originell och förfinad talang. Om Otto Rung
någonsin har haft denna populära chans, har han
i varje fall grundligt försuttit den. Hans nya
roman är praktiskt taget omöjlig att komma
igenom. Och dock vill den också vara en
spännande roman.
Saken är den, att Otto Rung försöker spela
på fem instrument på en gång, men till en
sådan kraftansträngning är han inte virtuos
nog. Inom samma pärmar vill han skriva både
en topografisk, en kriminalistisk, en
psykologisk, en erotomanisk och en kinesisk
askroman. Boken innehåller hundra sidor om den
- mMJtmrf-’-’
781
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
