- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
789

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner - Sven Stolpe: Guds eviga nu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUDS EVIGA NU

visioner glöder, och han samlar sin
framställning till slutsidans bibliska sanningar med en
mästares säkra grepp. Han talar med
myndighet och auktoritet.

Hans nya bok ger icke något nytt drag
i hans världsbild, som alltjämt är lika
förfärande pessimistisk. Livet är "det
organiserade nederlaget". Humanismens finaste
ansträngningar är helt maktlösa. Se på den
säkraste, lugnaste, klokaste av dina vänner — han
skall, när frestaren ansätter honom, genast
falla och belåtet bligande kliva vidare över
sina offer — utan skymten av ånger. Sådan
är människan. Sven Lidman vet det, ty han
känner sig själv. Han gisslar ingen synd, som
han icke själv upplevat eller praktiserat.
Människan måste frälsas icke bara från sin
svaghet utan också från sin idealism: det goda
kan vara det bästas fiende, och den enda vägen
till frälsning är Kristus. "Mig förutan kunnen
f intet göra."

Bokens sista avsnitt är ett slags
självbiografi av största intresse. Hjalmar Bergman
uppsökte en gång sin vän Sven Lidman och

sade, att denne var skyldig att avlägga
räkenskap för hur han kommit fram till Gud. Denna
räkenskap avlägges här. Lidman berättar oin
hur harpunen först nådde honom, hur han
försökte slita sig men ständigt måste vända
tillbaka, tills han tog steget ut — och han
väntade inga tio år utan vittnade genast om sin
förvandling. Nu vet han hemligheten med sig
själv: "Jag är en människa som Gud bevisat
nåd." Detta stycke självbiografi kommer
sannolikt att en gång räknas till det klassiska i
svensk religionspsykologisk litteratur.

I sin inledning citerar Sven Lidman Anna
Maria Lenngren: "Tonen egentlig för koja
och slott, klarhet och sanning ..." Det är
väl-funnet och berättigat. Sven Lidman är den
ende svenske religiöse skriftställare, som funnit
denna ton. Han talar med myndighet, klarhet
och kraft till moderna människor om Gud.
Mer än en gång har han — som i de
uppsatser han skrev efter Kreugerkraschen —
visat sig vara, vad vi länge saknat — ett
svenskt nationalsamvete.

51. — B. L. M. 1936.

789

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0801.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free