- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
790

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner - Georg Svensson: Ljuva ungdomstid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LJUVA UNGDOMSTID

HARRY MARTINSON: Vägen ut. Bonniers. 8: 50.
EYVIND JOHNSON: Se dig inte om! Bonniers. 5: 75.
JAN FRIDEGÄRD: Barmhärtighet. Schildt. 4:50.

Recension av GEORG SVENSSON

Den självbiografiska romankonst som för
närvarande är ett så framträdande fenomen
i vår litteratur och som bäres upp av författare
med folkligt ursprung har något av vårflod
över sig. Den har framgått ur en tjällossning

— det är den blyga, förstämda folksjälen som
tinat upp och fått tunga — den bryter sig sin
fåra med våldsam och hänsynslös kraft, dess
vatten är icke kristallklart och speglande utan
lerigt och uppfyllt av allsköns bråte.
Skådespelet utövar en högst olika effekt på olika
inställda betraktare. De som äro rädda att bli
våta och smutsiga om fötterna dra sig skyggt
eller indignerat ifrån det, andra njuta med
befrielse av den unga naturkraftens
framstormande. Alla borde vara överens om att
smaksynpunkter här i första rummet inte äro på
sin plats. Vad som sker är av vital betydelse
inte bara för litteraturen utan för hela
samhället. Folkbildningen och överhuvudtaget de
gynnsammare sociala villkoren ha skapat
förutsättningar för en helt ny klass av författare,
som dels ha nya erfarenheter av livet och
det svenska samhället att meddela ossj dels

— därför att de anlänt till litteraturen på en
ny och genare väg — kunna luckra upp i
stelnande tradition och lansera friska
uttrycksformer. Om också vårfloden för några och
kanske med en viss rätt ter sig som en
översvämning finns det ingen anledning till panik

— tvärtom. Översvämningar anställa visser-

ligen en del skador, men de ha det goda med
sig att de på ett radikalt sätt befrukta jorden

och göra den beredd för rikare skördar.

*



Det största fenomenet — jag säger med
avsikt icke den störste författaren — bland
dessa självbiografiska och självlärda
skribenter är Harry Martinson. Vad skulle ha hänt
med honom om han haft tillfälle att utbilda
sig till författare på den fordom vanligaste
vägen, gymnasiets stora A-uppsatser,
litteraturhistorisk beläsenhet och akademiskt
kamratliv? Däröver är naturligtvis fruktlöst att
spekulera, men det förefaller troligt att han
under alla omständigheter skulle ha blivit
författare och en betydande sådan. Han företer
ett renodlat diktartemperament, som behöver
dikten för att överhuvudtaget kunna leva.
Men ett är säkert, han skulle inte ha skrivit
på det sätt han nu skriver. Naturligtvis har
inte Martinson fått sin skrivargåva direkt från
ovan utan väl även han haft sina förebilder
och litterära upplevelser. Han har betygat sin
tacksamhetsskuld till Jack London och
Kipling, men av deras stil ser man åtminstone
inte nu längre det minsta spår i hans
produktion. Ville man partout förslösa sin tid till
ingen nytta skulle man väl kunna hos
Martinson spåra upp reminiscenser av annan,
modernare litteratur, surrealism till exempel, liksom

790

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0802.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free