Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner - Georg Svensson: Ljuva ungdomstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG SVENSSON
henne får berätta sitt livs historia.
Ömhetsbehovet och fåfängan hos honom veta att i lika
mån begagna sig av hans sorgliga
levnadshistoria. Han äger ingen annan storhet än den
fullständigt oöverträffade olycka och
fattigdom, som drabbat honom och hans familj.
Därför frossar han däri och är stolt över sitt
elände. Utom i de ögonblick då han i stället
för att betrakta sin ynkedom verkligen känner
den och är spontant ledsen Denna kluvenhet
i en primär (agerande) och en sekundär
(betraktande) personlighet är diktarens och
ego-centrikerns kännemärke och hos Martin
kommer den tidigt till synes. Självbespeglingen
måste ju frodas hos den ensamme och
tillbakasatte liksom skarpsyntheten mot omgivningen,
"det förstuckna forskande, som var honom
eget genom drifter, hunger och böjelser".
Lämnad åt sig själv är han en drömmare,
bland människor är han en överdrivet känslig
och nyfiken iakttagare eller, när han tillåtes
"vara med", en finurlig liten lögnare och
skådespelare. Han får reda sig själv inte bara
praktiskt utan även intellektuellt, och denna
i verkligaste mening autodidaktiska
verklighetsuppfattning ger oss — mästerligt
rekonstruerad som den är — en häpnadsväckande
frisk, ömsom trolsk, ömsom realistisk bild
av världen. Människorna omkring honom
avslöjas med barnslig intuition och blotta sig
ohjälpligt inför pojken i den förvissningen
"att han ingenting förstår". Tidshändelserna,
framför allt kriget och dess följder för
Sverige, ransonering, gulascheri och surrogat,
spöka också i pojkhjärnan och anta rörande
tragikomiska former.
Nära Ekevik ligger en stor mosse och denna
skall exploateras för att ge surrogatbränsle
åt järnvägarna. Martin får anställning som
kupare, men han är alltför drömsk för att
bli någon skicklig ackordsarbetare. En vacker
dag, sedan en skogsbrand vänt upp och ned på
torvupptagningen, rymmer han från trakten,
"bara på dj ävelskap", och hamnar ett styckc
in i nordöstra Skåne först som betplockare,
sedan som hjälpdräng på en liten gård i
skogstrakterna. Han blir här på nära håll vittne
till ett av dessa ruskiga blodsdramer, som
äro så vanliga på den svenska landsbygden.
Händelsen med dess förhistoria är återgiven
på ett kusligt gripande sätt. Något av dess
spöklika, dystert ruvande stämning
överskuggar den långa vandring som börjar för Martin,
sedan han återigen driven av sin hemlöshet
och oro givit sig på rymmarstråten. Han går
nu efter en inre kompass, som pekar väster ut.
Moderns flykt till Amerika har redan tidigt
gjort honom medveten om utlandet och
inriktat hans fantasi åt väster, åt havet. Hans
oro har funnit sin förklaring och sitt mål, han
vill bli sjöman. Han tigger sig fram från gård
till gård eller skaffar sig bröd och pengar
genom vedhuggning, men själv föreställer han
sig att han uppfunnit flyktlianen, ett rep med
en krok i ändan, med vars hjälp han svänger
sig från träd till träd genom världens skogar.
Hans fantasi räddar honom även i denna
ynkliga belägenhet från att förtvivla och bli
vettskrämd, ja, skildringen av den minderåriges
luffarflykt har till och med partier av festlig
humor.
Till slut når han verkligen sitt mål,
Göteborg. Martins första konfrontation med en
stor stad blir en intensiv upplevelse och den
är skildrad helt genialt. Inför dessa nya,
väldiga mått, inför detta stensatta landskap och
dessa likgiltiga människomassor, som
knappast ägna varann en blick, faller hela hans
hittillsvarande värld i spillror. Och när han
skådar hamnen med de krigsmålade skeppen
och den solglittrande fjorden långt ute vill
han kasta av sig det förflutna och störta sig
rätt ut i världsgapet. Men så lätt går det
inte, samhället har honom snart i bur igen,
denna gång en stor barnavårdsasyl. Efter ny
rymning remitteras han till hemkommunen
792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
