- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
798

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner - Georg Svensson: Marika Stiernstedts roman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Marika Stiernstedts roman

MARIKA STIERNSTEDT: Spegling i en skärva. Bonniers. 8: 50.

Om en familjs öden i krigets, revolutionens
och kommunismens Ryssland berättar Marika
Stiernstedt i sin sista roman. Ehuru berättelsen
verkar så autentisk att man är frestad tro på
fiktionen att den skulle röra sig om några
vänner till författarinnan besitter den
samtidigt ali god epiks allmängiltighet: vad som
här händer den ryska guvernörsfamiljen kunde
hända varje familj under ett inbördeskrig, där
generationer och livsåskådningar stå i strid
mot varandra. Marika Stiernstedt för ordet
i medvetande om sitt ämnes allvar. Leendena
äro lätt räknade i denna bok, ingenting offras
på blotta förströelsen eller illusionen. Det är
en sträng, summarisk roman, skriven med
beundransvärd kunskap, klokhet och rättvisa.
Var och en som verkligen bekymrar sig om
tidens problem och god litteratur måste läsa
den.

Författarinnan tar upp romanens tråd 1906.
På ett sommarbesök hos anhöriga på ett gods
i mellersta Ryssland lär hon då känna
guvernören i distriktet, Andrej Pavlovitj Gribskij,
med familj, dottern Olga och sonen Igor från
ett tidigare äktenskap samt hustrun Anna. Hon
blir på flickors impulsiva vis genast vän för
livet med den jämnåriga Olga och en genom
åren fortsatt, sporadisk korrespondens samt ett
nytt sammanträffande 1936 får förklara
författarinnans initierade kännedom om vad som
under de trettio åren mellan de två mötena
hände den ryska överklassfamiljen. Hon låter
dess öde bli den skärva i vilken den ryska
omvälvningen speglas. Men det är inte endast
sitt erkända ryska vetande och intresse hon
velat slutgiltigt nedlägga i denna roman.
Psykologen Marika Stiernstedt har begagnat
tillfället att studera hur olika karaktärer och
psyken reagera inför våldsamma påfrestningar
av oförutsedd art.

Guvernörens porträtt är tecknat med mycken
sympati och kanske den bästa förståelsen av

samtliga. Gribskij är en lidelsefull patriot med
den ryske aristokratens svärmiska kärlek till
det härliga, olyckliga Ryssland. Han är av
naturen utpräglad människovän men inser det
hopplösa i att med några kraftåtgärder höja
Ryssland socialt i nivå med de europeiska
kulturfolken. Han är en liberal som drömmer
om framtiden; gränsen för hans frihetssträvan
går där ämbetsplikterna ta vid. Mot dem är
han osvikligt lojal. Hustrun finner redan hans
liberalism och folklighet upprörande, hon
företräder den osminkade kapitalismen av
uppkomlingstyp. Det vore synd att säga att
författarinnan gjort henne övertygande. Tydligen
har Anna och vad hon representerar, egoism,
trångsynthet och tarvlighet, varit
författarinnan alltför motbjudande, hon har icke kunnat
avstå från att doppa pennan i etter. Barnen,
som alltså endast äro Gribskijs, äro fadern
i en generation senare upplaga. Hos dem
förmår inte klassmedvetande och traditionskänsla
dämpa det sociala patoset, deras krav på ett
nytt och lyckligare Ryssland är trotsigare
och mera handlingsvilligt. Den ryska
folksjälen har hos barnen icke som hos fadern
hunnit överdras med en fernissa av
västerländsk överklasskultur och självironi. De
längta barnsligt och oreflekterat efter att
upptas av folket och tillsammans med det bygga
det nya Ryssland.

Utvecklingen gick inte som någon av dem
tänkt sig. Omvälvningen blev en ren
klasskamp där de liberala snabbt sattes ur spelet
av bägge parterna och där idealismen snart
fick stryka på foten för kalla realiteter.
Guvernören förblir på sin post, ämbetsman och
fatalist in i det sista. Till slut vet han knappast
längre vilken överhet han tjänar, men inom
sin synkrets känner han sina plikter och
fullgör dem tills han av bolsjevikerna avsättes
och fängslas. Hustrun gör vad man kanske
skulle vänta av henne — icke förty verkar

798

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0810.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free