Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner - Georg Svensson: Marika Stiernstedts roman - Holger Ahlenius: Släktkrönika och tonårspsykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
det ganska orimligt, när hon i det
psykologiska momentet löper över och kastar sig
i armarna på revolutionsledaren. Av
barnen räddas Igor, som trots allt blivit officer,
till att börja med från att ta parti i den sociala
uppgörelsen genom kriget. När upplösningen
når armén, söker en röd officerskamrat för
vilken han hyser den största aktning förmå
honom att sluta sig till revolutionärerna, och
omständigheter, över vilka han ej är herre,
bidra till att han slutligen gör det. Det sker
efter en svår inre konflikt, som aldrig helt
löses hos honom; under hela sitt liv slites han
mellan ånger över att han svikit sin fader och
sin offieersed, med ett ord det gamla
Ryssland, och en intellektuell övertygelse att han
trots allt bäst tjänar sitt land genom att stanna
där och godtaga den regim som segrat. Systern
Olga behöver som kvinna ej lika klart
dekla-Tera ståndpunkt och hos henne bestämmes den
av hänsyn om fadern. Med tålig styrka och
slughet kämpar hon för hans frihet och hälsa, och
när hon äntligen lyckats få honom ur fängelset
och nödtorftigt ordnat ett hem åt dem i Moskva,
försörjer hon sig genom en
sekreterarbefattning i ett av de nya ämbetsverken. Det är
tillräckligt för henne att hon ser att inte alla av
de nya männen äro blodtörstiga banditer och
korrumperade bedragare; hos en av dem
återfinner hon sin egen forna sociala idealism
parad med illusionslöst verklighetssinne. När
hon slutligen, sedan fadern som hon fört
i landsflykt dött, beslutar sig för att återvända
till Ryssland är det den unge bolsjevikiske
ämbetsmannens beslutsamma, stränga men
rättrådiga ansikte hon minns.
Marika Stiernstedt har noga aktat sig att ta
något parti i den kamp hon skildrar. Hennes
bok är ingen tendensroman, men det är inte
uteslutet att både kommunister och
antikom-munister skola göra gällande det. Att mycken
bitterhet likväl färgar dessa sidor beror inte
på att Marika Stiernstedt närmast sörjer över
att den ryska pöbeln trampat ned en bildning
och en samhällsklass, till vilken hon själv hör,
utan över att vid dessa omstörtningar, i vilka
så mycken idealitet och humanitet investerats,
det alltid är den mänskliga lågheten och
djuriskheten som skall triumfera. Det hjälper
inte att man förstår varför det är så och
kanske måste så förbli så länge människan ej
funnit sin normala livsform, skådespelet inger
en alltid samma maktlösa förtvivlan.
"Spegling i en skärva" är en historisk roman, men
dess aktualitet är av kusligaste art.
Georg Svensson
Släktkrönika och
tonårspsykologi
AGNES von KRUSENSTJERNA: Dunklet
mellan träden. (Fattigadel II.)
Bonniers. 9: 50.
Alla ha vi väl träffat på dessa personer,
som vid första anledning fördjupa sig i
barndomsminnen och familjekrönika så ivrigt att
de förbise, att åhörarna kanske inte äro lika
roade som de själva av alla dessa bagateller
ur det förflutna och med bästa vilja inte
kunna tillägga dem samma, innebörd och
betydelse. För en dylik malör kan till och med
en snillrik författarinna som Agnes von
Krusenstjerna råka ut. Den skildring hon i
sin nya bok ger av livet på Igelfors’ bruk
under den sommar, då unionsupplösningens
vindar krusade även de lugnaste vatten,
tynges alltför mycket av detta kallpratets och
släktskvallrets dödkött. Enformigheten och
instängdheten på det isolerade mellansvenska
herrgårdsbruket, där stångjärnshammarna
ständigt ljuda som ett hjärtas pulserande
slag, har emellertid övergjutits med
barndomsminnenas poetiska skimmer, och
interiörer och familjeoriginal ha som alltid hos
denna författarinna avmålats i de läckraste
pastellfärger och med en oändlig omsorg i
detaljerna. Man kan peka på de kärleksfullt
tecknade fröknarna Rosenhielm eller på de
i sin konstfullhet rent förtjusande
förmaksbilderna med ali sin minnesrika bric-à-brac.
Men där finns också talrika stänk av hård
satirisk svärta — porträtten av den förkomne
Joachim Rosenhielm och den elaka, pösande
självupptagna Eveline Macdougall — samt
en het och brokig färgklick av
zigenarroman-tik, en symbol för det unga flickhjärtats
längtan att flyga ut ur den trånga
familjeburen äventyret till mötes.
Själva grundtonen i denna något utdragna
idyll bildas eljest av den snattrande
flick-skarans tissel och tassel kring unga Aimée
Macdougalls svärmerier, vari hela den stora
799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
