Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
inte kan leva för något så avlägset som
kulturen och inte längre finner mening nog i sitt
hårt beskurna vitala liv. De ser sig om efter
en annan livsmening, något nytt som ska
gestaltas ur vår tids förhållande, och blir
i brist därpå lätt oifer för desperata
tänkesätt och handlingar.
Det är en diger volym och den bör inte
ha tillkommit i distraktion mellan
skådespelen; men under läsningen får man i själva
verket snart en känsla av att författaren inte
anlitar hela sin kraft, inte är tillräckligt djupt
engagerad i framställningen. Den behåller
ständigt en refererande karaktär och blir inte
till omedelbar upplevelse för läsaren.
Värnlund är inte konstnär tillräckligt. Han har inte
ordet i sin makt och hans fantasi är
egendomligt bunden. Däremot har han sinne för
uppfinning på det konstruktiva planet, och med
klokt utnyttjande därav skulle han kanske
kunna nå fram till ett slags symbolistisk
roman: intellektuell analys i en förklädnad
som gav den volym, kroppslighet. Han tar
kanske litteraturen och sig själv som författare
en smula för ansträngt allvarligt och råkar
därigenom i ett besvärande fömuftsbundet
förhållande till sitt författarskap. Även när han
lovsjunger ruset och extasen sker det på ett
nyktert, teoretiskt sätt (hur förfelar inte
därigenom hans dionysiskt tänkta roman "Det
druckna kvarteret" sin verkan!).
Värnlund är emellertid en ärligt strävande
författare och jag vill inte stå som
skarprättare över hans litterära gärning. Det finns
säkert en publik för hans böcker, de tidigare
såväl som denna senaste; många medlemmar
av svenska folket ska, obekymrade om
stilkonst och andra subtiliteter, känna igen sig
och sina livsvillkor i de värnlundska
romanerna, finna sina förnimmelser och problem
framställda klarare och gripbarare än de på
egen hand kunnat nå fram till.
Artur Lundkvist
Byn vid havet
PAUL MICHAEL INGEL: Byn vid havet.
Schildt. 6: 50.
Man ömsar inte skinn, därför att man
anlägger en pseudonym: Paul Michael Ingel är som
bekant identisk med författaren Ragnar
Holmström, och de böcker, som bära namnet Ingel
på omslaget, skilja sig i stil och ton inte från
dem, varmed Holmström en gång på
tjugutalet gjorde sitt fäderneärvda namn bekant för
den litteraturintresserade allmänheten. Hans
ämneskrets är densamma nu som då; de
människor, han skildrar, stå jorden och primitiva
ting nära. Det är ett hårt och inbundet släkte,
i sin ordkarghet och strävhet bärare av tunga
passioner.
"Byn vid havet" är berättelsen om Fabian
Gran, som efter många års färder ute i
världen återvänder till hembyn och till sina åldriga
föräldrar. Modern är döende, och fadern är
en av hårt arbete bruten gamling. Starkt
förnimmer den hemvändande sjömannen det
tragiska tillstånd, vari hans hem och hela hans
bygd är försatt: eländigt är tillståndet i denna
kustby, som ungdomen- lämnat. Skildringen av
moderns begravning tillhör det bästa i denna
roman och i Ragnar Holmströms produktion
överhuvudtaget. Det frusna och valna i
uppsvenskt kynne kan knappast återges bättre än
i denna skildring av ett fattigmansgravöl.
Ypperligt kontrasteras Fabians och brodern
Gustavs läggning: porträttet av den senare, en
inkarnation av brackaktighet, flack optimism,
närighet och småslughet, är en produkt av god
realistisk konst.
Med enkla och okonstlade linjer tecknas
Fabians öde. Företagsam och karlavulen
riggar han upp ett vrak, en skuta som en
stormnatt gått på grund, och inrättar sig som
skut-skeppare. Lyckan tyckes följa honom också
i hans övriga förehavanden: hans giftermål
med Lena artar sig väl, och livet gestaltar sig
tämligen idylliskt för de två. Konflikten och
tragiken har sin rot och sitt upphov i Berta,
den oäkta dottern till Elna, Fabians syster.
Hon är ett skarn, hon blir en visa i byn och
hon vållar den bittraste splittring mellan
Fabian och hans hustru. Fandenivoldsk och
med ett naturbarns öppenhet och sinnliga
lockelse utövar hon ett oemotståndligt
inflytande på sin omgivning. Hon blir Fabians öde,
en sjuk punkt, ett alltid molande sår. Denna
tunga passionshistoria har många dunkla
punkter och är långtifrån klart belyst.
Händelseförloppet har sina påfallande lakuner,
men enskilda scener äro återgivna med
dramatisk kraft.
815
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
