Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. December 1936
- Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
men stöts tillbaka av dess livsfientlighet. Efter
hemkomsten tar han sin tillflykt till Tor, och
med dennes bistånd kan han rentvå sig från
den skuld, som den ofullbordade
blodshämnden utgör. I våra dagar, när kristendomens
maktlöshet inför de demoniska krafterna visat
sig befordra kaos, ligger det ju nära till hands
att tolka berättelsen symboliskt och tro, att
författarinnan åsyftat en predikan med den
sens moralen, att ont skall med ont fördrivas,
men hon säger uttryckligen i förordet, att hon
"varken velat ta parti för den gamla tron eller
den nya tron", varför den synpunkten måste
förkastas. Faktum är emellertid, att hon sagt
detta, och man frågar sig, om hon inte gjort
det, därför att hon haft på känn, att hon
innerst kanske menat annorlunda.
*
I Annie Åkerhielms bok finns djup och
allvar, och det är vad som mest skiljer den från
den återstående av de fem historiska
romanerna, "Karavanen går vidare" av R. L.
Duffus. Författaren försöker nog vara
filosofisk, men trampar då gärna i klaveret på t. ex.
följande sätt: "Vadan denna uppdelning i två
kön, som alltid sökte varann, som alltid
befunno sig i kamp med varann, som voro klart
och tydligt åtskilda och ändå alltid strävade
efter att uppgå i varann? — Solen var
manlig, månen var kvinnlig. Floderna voro
manliga men molnen kvinnliga. Natten var
kvinnlig, dagen däremot manlig. Vinden var
stundom av maskulint, stundom av feminint kön.
Stjärnorna voro kvinnliga ögon, som
gäckande blickade ned på den manliga jorden
men som aldrig kunde nås." Detta är
mycket allvarligt sagt — A:lfr-d V:stl-nd
kunde inte ha sagt det allvarligare — men
det är, därför att det skall så vara i den
situationen, inte därför att det bottnar i en
allvarlig livsstämning. Handlingen i boken rör
sig kring en äventyrlig vapensmuggling under
kriget mellan Förenta staterna och Mexiko år
1846. Det är en pittoresk miljö, och det är
pittoreska gestalter, som förekommer där. Men
det hela är för mycket kvasilitterär
filmhistoria för att kunna gripa. Där finns inget
av covered-wagonstämning, inget av
nybyggar-allvaret, sådant det t. ex. framträder i den
amerikanske författaren Winston Churchills
skildringar av präriekaravanerna. Och det
beror på att där inte skildras människor, som
på hederligt sätt vill bestå kampen för
tillvaron utan äventyrare, som trotsar lagen. Men
berättelsen har spännande poänger och duger
till underhållningslektyr. Den är översatt av
Sven Barthel, som säkert skulle ha skrivit en
mycket bättre bok, om han haft materialet och
upplevat miljön. Nils Bohman
Illustrerade böcker
ADOLF HALLMAN: Litteratur i Maria
Galante. Med illustrationer av
författaren. Bonniers. 6: 75.
GUSTAF FRÖDING: Dikter från Värmland.
Illustrerade av Stig Blomberg.
Bonniers. 12:—.
EVERT TAUBE: Ultra Marin. Illustrerad av
Bertil Lybeck. Bonniers. 9: —.
EIGIL SCHWAB: Sverige. I. Södermanland,
Närke, Västmanland, Uppland.
Bonniers. Inb. 38: —.
GUSTAV SANDGREN: Skymningssagor.
Illustrerad av Stig Åsberg. Bonniers. 7: 50.
Herr Hallman får förlåta, att jag inte
ämnar uppehålla mig länge vid honom som
författare. Jag har visserligen läst "Litteratur
i Maria Galante" och funnit att den är skriven
av en författare som är både intelligent,
världs-erfaren och spirituell. Men anmärkningsvärd
är han inte. Hallmans historier handla
övervägande om konstnärer och original som alltid
måste utföra de mest besynnerliga saker och
leva i de egendomligaste omständigheter för
att känna sig à la bohéme och jag kan inte
hjälpa att jag finner dylika människor ganska
tröttande. Lika tröttande som dessa
"sällskapsmänniskor" som alltid måste säga något
"lustigt" och hitta på något "trevligt".
Författaren Hallman verkar litet jäktad i sin
rädsla för longörer och vanliga människor
eller också är det anmälaren som är för
kälk-borgerlig. Longörer måste finnas i litteraturen
som i livet, annars uppstå inga höjdpunkter
och lestligheter. I Hallmans bok har texten
sin förnämsta raison d’ëtre som bakgrund och
motivering för de överdådiga teckningarna.
819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0831.html
