- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
825

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

andra — ironisk, självironisk, levande.
Hamsun har lärt ut den, men han är en god lärare.

Gösta Olzons översättning är utmärkt, men
man undrar (utan att ha läst originalet) om
inte "sjöfinne" bör översättas med
fiskarlapp och om inte "hydda" är ett sämre ord
än stuga, fjällstuga; i texten står antagligen
"hytte"? Eyvind Johnson

Briljant pastisch

ROBERT GRAVES: Claudius — guden.
Översättning av Louis Renner. Tiden.

10:—.

Graves har lyckats skriva en fortsättning på
sitt mästerverk "Jag, Claudius", som icke
markerar någon avmattning. Fortfarande
behärskar han lika suveränt jagformen, alltjämt
leker han lika lätt med sitt imponerande
vetande. "Claudius — guden" är briljant
upplagd och mästerligt genomförd. Eftersom
kejsaren omöjligen själv kan tänkas skildra sin
död, har Graves ersatt slutet med tre
redogörelser för Claudius’ död av respektive
Suetonius, Tacitus och Dio Cassius; man märker
ingen stilbrytning.

Boken börjar med en tämligen fristående
skildring av Herodes Agrippa, judarnas konung
och Claudius’ ungdomsvän. Detta avsnitt är
en alldeles briljant liten pikareskroman, som
med filmatisk träffsäkerhet följer den
charmerande skojaren Herodes’ alla fantastiska
äventyr, tills kungakronan är hans. Boken sätter
in med Caligulas mord och Claudius’ av alla
— även och speciellt av honom själv —
oväntade upphöjelse till romersk kejsare. Claudius,
som mest är förfärad och icke vågar knysta,
ämnar först försöka bli sin republikanska
åskådning trogen, men allteftersom han växer
in i sin nya maktställning, glider han ifrån
sin första åskådning: han blir en äkta romersk
kejsare, en ögonblickets maktmänniska,
tämligen övertygad om meningslösheten i sina
strävanden och ständigt beredd på
revolutioner och attentat: "Jag njöt en synnerligen
god hälsa hela det följande året. Ingen
försökte mörda mig, och den enda revolution,
som försöktes, slutade på det mest nesliga sätt
för anstiftaren" — heter det sålunda en gång.

Graves skildrar med speciell bravur Clau-

dius’ engelska fälttåg, hans stora seger över
kung Caractacus mellan London och
Colchester. En passus kan citeras som prov på
hans ypperliga förmåga att ge illusion av att
kejsaren själv fört pennan:

"Då fick jag syn på en brittisk hövding, som
var på väg bakåt mellan mig och virrvarret
av-krossade stridsvagnar och sparkande hästar.
Jag drog mitt svärd och sprängde efter honom.
Jag hade nästan hunnit i kapp honom, då en
stor avdelning stridsvagnar kom framrusande
mot mig, och jag måste vända och galoppera
tillbaka. Efteråt fick jag veta, att denna
hövding var Caractacus. Att tänka sig, att bara
några hästlängder hade skilt mig från ett envig
med honom! Eftersom jag var till häst och han
till fots, skulle det mycket väl kunna hänt, att
jag haft turen döda honom. Och om jag gjort
det — vilken odödlig ära skulle jag inte då
ha vunnit!"

Det är med ett enda tonfall hela Claudius"
karakteristik!

Efter det engelska fälttåget förbereder
vännen Herodes Agrippa — korrespondensen
mellan honom och Claudius hör till bokens
festligaste partier — ett stort uppror. Han ämnar
spela rollen av judarnas väntade Messias och
bilda en stor koalition i Östern. Emellertid
dukar Herodes just i detta ögonblick under
för en sjukdom, varför han omedelbart före
sin död — vänligt, öppenhjärtigt och fräckt
som vanligt — skriver till sin gode vän
Claudius och avslöjar planen.

Intressant är Herodes’ syn på Kristus och
de kristna — Graves har på ett raffinerat sätt
med små antydningar pekat på, hur mitt
i detta fantastiska kaos, detta oerhörda
moraliska förfall kristendomens suspekta
underklassreligion långsamt vinner terräng, hur
många av dess ledare man än halshugger.
Typiskt för Claudius’ egen syn på
kristendomen är denna rad: "Men nu får jag inte
kasta bort mer tid på dessa löjliga kristna —
jag måste berätta min egen historia.. ."
I denna historia spelar Claudius’ upptäckt av
makan Messalinas sedeslösa liv en avgörande
roll; Graves försöker — ovisst med vad rätt —
övertyga oss om att den excentriske kejsaren
icke hade en aning om sin makas vilda liv och
låter honom bli regelrätt nedbruten av
upptäckten. Han finner också, att Messalina
hänsynslöst utnyttjat sin makt över honom till att

825

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0837.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free