Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
nära målet, blir hans förflutna upptäckt tack
vare en förfallen individ som han räddat livet
ät, och han måste fly från staden, där han
också kvarlämnar sin älskade. I bokens senare
avdelning gör han om kuppen vid ett annat
sjukhus, där han under stora försakelser
fortsätter sina experiment. Här tar författarens
tyska grundlighet ut sin rätt, och man blir en
smula trött på de otvivelaktigt autentiska
interiörerna från livet på ett sjukhus med
alla intriger mellan läkarna, innan man
äntligen kommer till det lyckliga slutet, som för
övrigt inte verkar alltför löst påklistrat. Både
människor och miljöer är återgivna med en
psykologisk och stilistisk säkerhet som visar
att författaren skulle ha kunnat bli en god
författare, om han inte föredragit att bli läkare.
Thure Nyman
Framtidsutsikter
H. G. WELLS: Tider skola komma . ..
Översättning av Thure Nyman. Bonniers. 3:75.
I denna sin sextioåttonde bok inaugurerar
den sjuttioårige H. G. Wells en ny litterär form,
scenarioromanen. Det vill säga det nya består
egentligen i att ett filmscenario befordrats till
trycket, sedan det rensats från en del av de
tekniska anvisningarna i syfte att underlätta
läsningen. Läsaren måste dock hela tiden
föreställa sig att han sitter på en biograf;
kamerans rörelser äro nämligen här och där
angivna och en imaginär vit duk är den
nödvändiga förutsättningen för allt som passerar.
Det är ett talande bevis för den makt filmen
redan fått om vårt föreställningsliv att en av
världens största författare synes anse, att han
på detta sätt kan uppnå en starkare suggestion
än genom en litterär framställning av mera
ordinär art.
Wells’ film, som för närvarande rullas på
biograferna, är en moderniserad omskrivning
av hans framtidsvision "The Shape of Things
to Come". Handlingen begynner 1940, och
kort därpå utbryter nästa världskrig, som
framför allt genom flygraider och gasanfall
totalt ödelägger civilisationen. Katastrofen
fullbordas genom bakteriekrig, som sprida
pest. I ruinerna och bränderna pyr emellertid
ännu länge krigslågan. Staternas gränser ut-
plånas, och striderna utkämpas mellan
stammar, som ledas av sina hövdingar, diktatorer
i rövarskepnad. Den oerhörda förstörelsen och
materialförlusten har fört mänskligheten åter
till primitivt barbari. Ett ferment av den
gamla maskinkulturen har dock bevarats av
en grupp ingenjörer och flygare, som tack
vare sina flygmaskiner och sin tekniska
utrustning småningom lägga under sig världen
och äntligen göra den trygg för en upplyst
demokrati, oberörd av nationella lidelser.
I filmens senare parti se vi denna nya
civilisation i sin blomning. En ädel, fysiskt
högtstående ras besitter jorden. De ekonomiska
och sociala orättvisorna äro på obekant sätt
avlägsnade, hus och städer äro mönster av
hygien, fritiden är rikligt tilltagen, men det
produktiva arbetet på ytterligare förbättring
av världen och utflyttning av vetenskapens
gränser fortgår med heroisk energi. Man
förbereder just en upptäcktsfärd per projektil
till månen, och detta djärva försök har skapat
det första missnöjet inom idealsamhället av
år 2055. En estetiskt konservativ klick ondgör
sig över den tekniska fanatismen och
propagerar för ett återvändande till "människans
enkla och naturliga liv". Ett revoltförsök att
hindra månexpeditionen misslyckas och
filmen slutar med att raketfarkosten försvinner
mot stjärnbilderna. Hur skall försöket lyckas?
Varthän, o mänsklighet? Skall du bli trogen
din planet och din jordiska tillvaro eller skall
det lyckas dig att erövra nya världar? Skall
forskningslidelsen krönas med ständigt nya
resultat eller skola människorna slutligen
tvingas att resignera och finna förnöjelse i att
"cultiver son jardin"? Wells ställer endast
problemet, men det märks på hans röst, att
han för sin del är med det unga paret i
månprojektilen.
"Tider skola komma..." är en ytterst lättläst
och underhållande bok men icke något
snilleverk. Den fantasi Wells utvecklar är
ingenjörens men icke konstnärens. Han har tagit några
tendenser i tiden och den historiska
utvecklingen och därav byggt upp sin utopi ungefär
som ett barn leker med sin mekanolåda.
Resultatet är nog så sinnrikt men på intet sätt
övertygande. Att fordra att en utopi skall verka
övertygande i betydelsen sann är naturligtvis
idiotiskt. Men den kan icke förty ha en san-
829
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
