Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ning av konstnärlig art, den kan existera som
en fritt uppfunnen men ändå levande
verklighet. Wells’ framtidsbild gör icke detta. Den
är en robot som aldrig berörts av konstnärens
livgivande gudsfinger. Vilket icke hindrar att
boken är i hög grad stimulerande
underhållningslektyr. Georg Svensson
Från södra Lappland
ERNST MANKER: Vägen går krokigt.
Hökerbergs. 10:—.
EINAR WALLQVIST: Lappmarksdoktor.
Bonniers. 5: 75.
Ernst Manker har med allvar specialiserat
sig på undersökningar av lapparnas liv, deras
levnadsförhållanden och livsformer. För två
år sedan gav han ut en bok, som hette "Rajden
går" och som handlade om skogslapparna
i Vittangi, skildrade rajdens gång från boplats
till boplats i det årliga kretsloppet av sju
flyttningar. Det var ett sakkunnigt och uttömmande
arbete, det gav upplysning och nöje och
lämnade läsaren tillfredsställd.
Detsamma kan i ännu högre grad sägas om
den nya boken "Vägen går krokigt". Den är
alldeles utmärkt. Dess ämne är större, dess
format också. Och i rent litterärt avseende
betyder den avgjort ett stort steg framåt.
I "Rajden går" behandlade Manker en viss
avgränsad människogrupp och dess
särpräglade liv. Här har han tagit sig för att skildra
ett helt hörn av Lappland, närmare bestämt
nordvästra hörnet av Västerbottens län,
trakterna kring Umeälvens och Vindelälvens
källsjöar, där de centrala punkterna heta Tärnaby
och Ammarnäs.
Manker är till yrket etnograf, och det är
väl främst i den egenskapen han berest landet.
Men hans intressen är vidare än så. Han söker
inte bara alster och minnen av mänsklig
kultur, han söker först och främst människorna.
Om sina vetenskapliga resultat talar han inte
mycket. Därav har han — som det brukar
heta i forskningsreseskildringarnas förord —
"endast medtagit sådant, som han trott kunna
intressera en större allmänhet". Vad han vill
ge med sin bok är ett begrepp om landet där
uppe och en skildring av befolkningen och
dess liv just nu med en och annan blick bakåt
— och även framåt — i tiden för perspektivets
skull.
Intelligent och otvunget har han gripit sig
verket an, och intelligent och otvunget är
resultatet. Han har den noggrannhet — för
att inte säga förälskelse — i detaljen och den
förmåga av syntetisk överblick, som är
grundförutsättningarna både för ett gott
vetenskapligt arbete och för ett gott litterärt reportage.
Hans grundliga förkunskaper i ämnet och den
förmåga att snabbt finna kontakt med
okonstlade människor som han tydligen är i
besittning av, har gjort arbetet relativt lätt för
honom. Och den glädje det berett honom är
boken genomlyst av.
Sin stil har han som sagt betydligt
utvecklat sedan den föregående boken, språket
lyder honom nu på ett helt annat sätt, han
finner de enkla och riktiga orden för vad han
vill säga, talar naturligt och personligt.
Lappmarkens befolkning av nomadiserande och
bofasta lappar och svenska nybyggare ger han
i en serie snabbt skisserade och skickligt
karakteriserande porträtt. Deras livsföring ger han
ett gott begrepp om utan att hopa alltför
mycket sakligt stoff. Och det storlinjiga och
rätt karga landskapet får han att träda levande
fram. Han har lyckats i sitt uppsåt. Och
dessutom är han en ovanligt god fotograf.
Bildmaterialet är både mycket vackert och mycket
instruktivt.
Och så är det så outsägligt behagligt med
en författare, som aldrig ens faller på den
tanken att varken lekamligt eller andligt
klappa lappmarksborna på axeln och säga att
de är duktiga.
«
Einar Wallqvist är inte alldeles fri från den
lusten.
Han är läkare och stationerad i Arjeplog.
"Lappmarksdoktor" innehåller — liksom den
tidigare boken "Kan doktorn komma?" — en
serie skildringar av upplevelser i sammanhang
med hans praktik. Distriktet är mycket
vidsträckt och sjukbesöken är ofta förenade med
långa och fysiskt påfrestande färder.
Avståndet, terrängen och vädret hindrar
emellanåt hjälpen att komma fram i tid, och
ingreppen måste ofta företas under svåra yttre
förhållanden och med otillräckligt materiel.
830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
