Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Percy Bysshe Shelley: Den befriade Prometheus. Sånger och fragment i svensk tolkning av Anders Österling - Asia - Månens sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BEFRIADE PROMETHEUS
Den luft vi där få andas i
är fylld av himmelsk kärlek liksom vi
och varje vind och våg har stämts till sympati.
Från ålderdoms förfrusna kust
och mandoms mörka böljedust
och ungdoms spegelhav som ler i svek,
från klara grund av pärlemor
där drömbefolkad barndom bor,
från död och födelse vi fly på lek;
vi hamna i ett lummigt Edén,
där blomsterbågar smycka leden
och vattenstigar tätt sig sno
i gröna labyrinters ro;
okända väsen likaså
melodiskt sjungande på vattnet gå;
knappt synliga för ljus, de likna dig ändå.
MÅNENS SÅNG
Se, mina snöberg, länge döda,
som levande fontäner flöda,
och mina stela hav pulsera fritt.
Min kalla nakenhet är täckt
av en oväntad bröllopsdräkt;
ur hjärtat bryter eld. O, det är ditt,
som slår mot mitt!
Och när jag ser dig, jag förnimmer
nyspirat gräs och blomsterskimmer;
levande varelser mitt sköte bär.
Musik har väckts av unga ting
och molnen sprida vittomkring
kärlekens ljusa groningsregn som är
allt livs begär!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>