Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Ernest Hemingway: Världens huvudstad. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNEST HEMING WAY
för mycket, en försäljare med födelsemärke
i ansiktet som auktionerade bort klockor på
marknader, och som också drack för mycket,
och två präster från Galicien som satt vid ett
hörnbord och drack om inte för mycket så
förvisso tillräckligt. Vid denna tid ingick vinet
i pensionspriset på Luarca och kyparna hade
just hämtat in nya flaskor Valdepenas till
klockförsälj arens bord, därefter till picadorens
och slutligen till de båda prästernas.
De tre kyparna stod i ena ändan av rummet.
I deras skyldigheter ingick att de skulle stanna
på sin post till dess samtliga middagsgäster
avlägsnat sig, men han som serverade de
båda prästerna skulle gå på ett
anarkosyndika-listiskt möte och Paco hade lovat överta hans
bord.
En trappa upp låg matadoren som var sjuk
på sin säng med ansiktet mot kudden och var
ensam. Matadoren som inte längre var en
nyupptäckt stjärna satt och tittade ut genom sitt
fönster och förberedde sålunda sitt avtågande
till kaféet. Matadoren som var feg hade i sitt
rum sällskap av Pacos äldre syster och
försökte förmå henne till något som hon
skrattande vägrade att göra. Denne matador sa
just nu:
— Kom, lilla vilddjur.
— Nej, sa systern. Varför skulle jag det?
— För att visa mig en vänlighet.
— Ni har fått middag och nu vill ni ha mig
som efterrätt.
— Bara för en gångs skull. Vad är det för
ont i det?
— Låt mig vara i fred. Låt mig vara i fred,
säger jag.
— Det är ju en mycket obetydlig sak.
— Låt mig vara i fred, säger jag.
Nere i matsalen sa den längste av kyparna,
som redan skulle ha varit på sitt möte:
— Titta vad de där svarta svinen sitter och
super.
— Så bör man inte säga, svarade den andre
kyparen. De är städade gäster. De dricker inte
för mycket.
— Enligt min mening bör man säga så,
sa den långe. Spanien rides av två plågor,
tjurarna och prästerna.
— Förvisso inte de enskilda tjurarna och
de enskilda prästerna, sa den andre kyparen.
— Jo, sa den långe. Endast genom
individen kan man angripa klassen. Det är
oundgängligen nödvändigt att ta livet av den
enskilda tjuren och den enskilde prästen.
Varenda en. Sen blir det inga kvar.
— Spar det där tills du kommer på mötet,
sa den andre.
— Se på förvildningen i Madrid, sa den
långe. Nu är klockan halv tolv och de här
människorna sitter ännu och häller i sig.
— De började äta först klockan tio, sa den
andre. Du vet ju själv att rätterna är många.
Vinet som de får är billigt och de har betalt
vad de dricker. Det är inget starkt vin.
-— Hur ska det kunna uppstå någon
solidaritet arbetarna emellan så länge det finns
dårar som du? frågade den långe.
— Nu ska du få höra, sa den andre, som
var en man i femtiårsåldern. Jag har arbetat
i hela mitt liv. Den tid jag har kvar att leva
måste jag också arbeta. Jag anser inte att
arbete är något att beklaga sig över. Att arbeta
är normalt.
— Ja, men brist på arbete tar död på en
människa.
— Jag har alltid haft arbete, sa den äldre
kyparen. Ge dig i väg till mötet du. Det är
inte alls nödvändigt att du stannar här.
— Du är en god kamrat, sa den långe. Men
du saknar ideologisk underbyggnad.
— Mej or si me f alta eso que ei otro, sa den
äldre kyparen (och menade att det är bättre
att sakna det än arbete). Gå du till ditt möte.
Paco hade ingenting sagt. Politik förstod
han sig ännu inte på, men han tyckte alltid det
var spännande när den långe kyparen talade
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
