Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Ernest Hemingway: Världens huvudstad. Novell. Översättning av Thorsten Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNEST HEMING WAY
doren vars mod runnit bort satt tillsammans
med en annan matador som avstått från värjan
för att åter bli banderillero, och två
prostituerade som verkade höggradigt kassabla.
Klockförsäljaren stod i ett gathörn och
pratade med bekanta. Den långe kyparen satt
på det anarkosyndikalistiska mötet och
väntade på ett tillfälle att få yttra sig. Kyparen
som var en medelålders man satt på Café
Alvarez’ terrass och drack ett litet glas öl.
Damen som ägde pensionat Luarca hade redan
somnat i sin säng, där hon låg på rygg med
bolstret mellan benen; stor, fet, ärlig, renlig,
maklig, varmt religiös, ännu fylld av saknad
efter och ännu bedjande dagliga förböner för
sin make, numera död sedan tjugu år tillbaka.
Ensam i sitt rum låg matadoren som var sjuk
framstupa i sängen med en näsduk tryckt mot
munnen.
Och i den övergivna matsalen knöt Enrique
nu den sista knuten på servetterna som
förenade knivarna med stolsbenen och han lyfte
upp stolen. Han höll benen med knivarna
framåtriktade och lyfte stolen över huvudet
så att de båda knivarna pekade rakt fram,
en på vardera sidan om huvudet.
— Den är tung, sa han. Du, Paco. Det är
mycket farligt. Gör det inte. Han svettades.
Paco stod mittemot honom, höll förklädet
utsträckt, kramade om ett veck i vardera
handen med tummarna upp och pekfingrarna
neråt, sträckte ut det för att fånga tjurens
uppmärksamhet.
— Rusa rätt på, sa han. Vänd som en tjur.
Rusa på så många gånger du har lust.
— Hur ska du då veta när du ska övergå
till en ny manöver? frågade Enrique. Det är
bättre att ta tre först och sedan en media.
— Gärna det, sa Paco. Men kom rakt på.
Huh, torito! Kom nu, lilla tjur!
Enrique kom springande emot honom med
sänkt huvud och Paco svängde upp förklädet
strax framför knivbladet när det for förbi tätt
intill hans måge och när det kom och gick var
det för honom ett verkligt horn, vitspetsigt,
svart, slätt, och när Enrique kommit förbi och
vände för att rusa på igen var det tjurens heta,
bogblodiga massa som trummade fram, sedan
vände som en katt och kom tillbaka när han
långsamt svängde manteln. Så vände tjuren
åter och kom tillbaka, och medan han såg på
den framåtrusande spetsen steg han fem
centimeter för långt fram med vänstra foten och
kniven störtade inte förbi utan gled in lätt som
i en vinsäck och det kom något skållhett
störtande över och runt det plötsliga stålstela inuti
och Enrique skrek: "Ay! Ay! Får jag ta ut
den! Får jag ta ut den!" och Paco sjönk fram
mot stolen och förklädet höll han i händerna
och Enrique ryckte i stolen medan kniven
vände sig inne i honom, i honom, Paco.
Kniven var ute nu och han satt på golvet
i den varma pölen som vidgades.
-— Tryck servetten mot. Håll hårt! sa
Enrique. Håll vad du orkar. Jag ska springa efter
doktorn. Du måste hålla in så det inte blöder.
— Det skulle vara en gummikopp att trycka
emot, sa Paco. Han hade sett sådana användas
på arenan.
— Jag gick rakt fram, sa Enrique gråtande.
Jag skulle bara visa dig hur farligt det var.
— Var inte ledsen, sa Paco och hans röst
lät som om den kom långt bortifrån. Men
hämta doktorn.
På arenan blev man upplyft och bortburen
och de sprang med en till operationssalen. Om
lårbensartären tömdes innan man kom fram
tillkallades prästen.
— Säg till någon av prästerna, sa Paco
och tryckte servetten hårt mot nedre delen av
magen. Han kunde inte tro att detta hänt
honom.
Men Enrique sprang utför Carrera San
Jeronimo mot olycksfallskliniken, som var öppen
hela natten, och Paco var ensam. Först satt
han upprätt, sedan sjönk han framöver och så
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
