Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Holger Ahlenius: Martin Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN KOCH
starkare i "Guds vackra värld": det fattiga,
kärva, allvarliga arbetarsläktet av allmogestam
framstår som det svenska folket självt i dess
mest genuina och traditionsburna gestalt, det
där förtvivlat värjer sig mot arbetsgivare och
kapitalister av ibland mindre oomtvistlig
svenskhet.
Det gammalsvenska draget är ännu mer
understruket hos Elias Tomasson, den gamle
bondfödde smed i "Guds vackra värld", vilken
framställts som ett sedligt ideal. Hos denna
storstilade personlighet, Martin Kochs och
därmed den svenska litteraturens yppersta
ar-betargestalt, förenas psykologiskt övertygande
de tre folkreligionerna; han är en levande
illustration till den alltmer självlysande sanningen,
att socialism och kristendom äro grenar på
samma stam — liksom begreppen broderskap
och människovärde ge en antydan om det
idéarv de ha gemensamt. För honom är Rätten
det viktigaste ordet på den röda fanan, och
hans motståndare disponenten erkänner, att
det är med rättens makt, inte med våldets som
Tomasson och hans människosort hemburit
sina segrar. Åter och åter har han samlat
de sviktande arbetarskarorna. Motgångar och
nederlag knäcka honom inte. Då han en gång
kommit till insikt om att arbetsgivarna ha rätt
i sitt krav på lönesänkningar, lyckas han
förmå arbetarna att gå med därpå. Troget står
han på sin post, även då han misskännes och
smutskastas av sina egna. Ja, han brytes inte
ens ned av det slag som drabbar honom då
dottern lustmördas av ett par råa sällar. Det
är två makter som förläna honom denna
styrka: arbetarrörelsen och den svenska
landsbygdens kristna fromhetstradition. Hans sista
ord i boken äro Bergspredikans: "Allt vad I
viljen människorna skola göra Eder, det gören
I ock dem!"
Misstron mot vulgärmaterialismen och dess
följdföreteelser på det etiska planet,
upphöjandet av reciprocitetsmoralen i evangelisk eller
kantiansk avfattning genomgå hela romanen.
Denna har sin sociologiska bakgrund i
bergslagsbygden och dess befolkningsförhållanden,
vartill trådarna löpa tillbaka. Med en
uppdelning i svart och vitt, ljus och mörker, som
skymtat i de tidigare böckernas motsatspar
och här fasthålles till sista sidan, kontrasteras
den bofasta och solida bonde- och
bergsmansbefolkningen mot det lösa och vildsinta skogs-,
tattar- och lönnkrögarfolket. Men även det
förra skiktet bidrar att utså det onda: genom
den hårda egenrättfärdighet, varmed de lösa
och utstötta bemötas, och som driver
"oäk-tingen" Bengt Velamsson till förbrytare, trots
hans genstörtiga strävan att förbli en hederlig
människa. Den bondesläkt, som främst är
vållande härtill, och varifrån två grenar utgå,
en som övergår i industriarbetarklassen och en
som nedsjunker i förbrytarvärlden, har ådragit
sig en tragisk skuld, vilken utplånas först då
det lösa folket hämnats genom mordet på
Ester Tomasson. Konstnärligt sett må detta
vara verkningsfullt, och kanske ha de grekiska
tragedierna inspirerat Martin Koch — hans
intresse för dem röjes i "Proletärdiktning"
och spåras i en figur som bergsprängare
Dalman i "Arbetare", vilken enligt det klassiska
receptet går under på grund av egen
för-skyllan, i detta fall tack vare sina bästa
egenskaper — men föreställningen, att en hel släkt
kan uppbära en moralisk skuld och att denna
kan sonas genom en oskyldig släktmedlems
offerdöd, verkar snarast stötande i en
nutidsroman. I sista hand innebär den också en
avvikelse från Kochs eget stränga rättskrav: det
är ju en av rättssamhällets fundamentala
principer, att moralisk och juridisk skuld inte kan
utkrävas annat än individuellt.
Annars brast det inte i självrannsakan hos
den som suttit som ung man vid Ellens sista
sjukläger och ångestfullt prövat sitt eget värde
inför kärlekens och dödens förenade krav. Den
egna livssynens hållbarhet ställes på prov —
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
