Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
8. Caspar Schott, "Technica curiosa".
Nürnberg 1664. (Finnes i Kungliga biblioteket.)
Författaren, jesuit och matematiker i
Wurzburg, beskriver en mängd olika försök, bland
annat pendelreglering, dykarklocka etc.
Arbetet är rikt illustrerat med kopparstick.
9. Jacob Leupold, "Theatrum machinarum
generale". Leipzig 1723 ff. (Finnes i Uppsala
universitets bibliotek.) 9 band med mer än
500 kopparsticksplanscher. — En av de
viktigaste och mest omfattande tyska tekniska
encyklopedierna, speciellt grundläggande för
brobyggnadskonstens historia.
10. "Machines et inventions approuvées
par l’Academie Royale des sciences ... depuis
1666 jusqu’en 1734." Ib. Paris 1735—77.
(Finnes i Vetenskapsakademiens bibliotek.) —
Meddelanden angående de av franska
vetenskapsakademien granskade uppfinningarna. De
inlämnade ritningarna äro avbildade i
kopparstick och närmare beskrivna. Här påträffas för
första gången namn som Pascal, Lepine
(räknemaskin), Pierre Le Roy, Collier (ur).
A. Edward Newton,
den nyligen avlidne amerikanske
industrimannen och millionären, var en passionerad
boksamlare och bokälskare. Han tillhörde de
samlare, som känna till och läsa sina böcker samt
samla böcker både på grund av deras innehåll
och deras bibliografiska sällsynthet. Det vore
alldeles felaktigt att påstå att denna typ av
samlare skulle vara ett undantag i Amerika.
Visserligen kunna de ofta fantastiska
auktionspriserna och den frejdiga donationslusten, som
går som en röd tråd genom amerikanska
biblio-filiens historia, väcka det intrycket, att de stora
bibliofilerna i Amerika samlat böcker av rent
ekonomiska motiv eller för att tillfredsställa
sin äregirighet och icke på grund av
samlandets egen andliga tjusning. Redan en flyktig
blick på bibliofiliens historia i detta land visar
emellertid, att bland de största bibliofilerna
har aldrig saknats äkta samlare. Deras rad
inledes av William Byrd (1674—1744),
president of the King’s Council i den engelska
kolonien Virginia, som ägde ett bibliotek på
3 600 band, omfattande de viktigaste engelska
författarna, och över vilket han själv uppgjort
en katalog. Att Byrd verkligen älskade sina
böcker framgår av en passus i hans skrifter:
"A library, a garden, a grove and a purling
stream are the innocent scenes that divert our
leisure." Den mest betydande boksamlingen
i Nya England var emellertid den, som 1610
grundlades av Richard Mather och sedan
vidare fullföljdes av hans avkomlingar i fyra
generationer. Enligt en bokhandlare i London
vid denna tid skulle denna samling haft samma
betydelse för Amerika som Thomas Bodleys
samling i Oxford för England. Cotton Mather,
som dog 1727, kallar i sin dagbok böcker för
"darling of my little enjoyments". En samlare
och bibliofil av första rang var Amerikas
tredje president, Thomas Jefferson (1743—
1826). Han upprättade över sina böcker en
katalog, uppdelad på grundval av Bacons
tredelning av människans själsförmögenheter:
"minne, förnuft och fantasi" i tre stora
grupper: historia, filosofi och konst. 1814, när
republikens första bibliotek, omfattande 3 000
band, under kriget mot England blev förstört
av eld, erbjöd Jefferson sitt eget bibliotek till
staten mot en summa, som denna själv fick
bestämma. Denna samling bildar
grundstommen i det nuvarande Kongressbiblioteket i
Washington.
Under adertonhundratalet hade bibliofilien
en kraftig utveckling i Amerika och nådde sin
höjdpunkt i slutet av århundradet med berömda
samlare som den fine E. Huntington, den lärde
John Pierpont Morgan och Robert Hoe,
grundaren av Grober Club. Bland samlarna från
den amerikanska bibliofiliens glansperiod i
början av nittonhundratalet böra nämnas
Beverley Chew, Grolier Clubs tredje president,
vars exlibris med devisen "Esto quod esse
videris" vittnar om allvaret i hans
samlarverk-samhet, den berömde läkaren William Osler,
vars medicinska specialsamling utgör ett
minnesmärke över en läkare-bibliofil, samt
slutligen den högt begåvade Harry Elkins Widener,
"bibliofiliens Marcellus". Endast tjuguåtta år
gammal omkom han vid Titanics undergång
och tog sitt nyss på Huth-auktionen förvärvade
exemplar av 2: a uppl. av Bacons "Essais"
(1598) med sig i djupet. Han lär därvid ha
yttrat: "Little Bacon and I go down together."
Alla dessa män, jämte många andra, vittna
gott om att den äkta bibliofiltraditionen är
lika levande i det nuvarande Amerika som när
republiken var ung.
A. Edward Newton hör även han, som förut
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
