Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
motivet i hans diktning. Men rörligheten har
hos honom sitt komplement i begrundan och
kontemplation, stilla och besjälad natur. I denna
vackra diktsamling, där poesiens åder inte
förråder någon avmattning, kan man stanna
inför mer än ett äktlyriskt mörneskt smycke,
där natur och själ ingått sin ovanskliga
förening. Endast ett av dessa poem — det bär
titeln "Spegling" — skall här framhållas som
prov på den förfining och styrka Mörnes lyrik
också i sin senaste fas företer:
När jag nalkades mitt hem i den ljumma natten,
låg plötsligt viken framför mig
främmande, nyupptäckt
— som ett mästerstycke av en obekant konstnär —
med två pelare av ljus i sitt svårmodigt svarta sköte.
Och den ena var den varma speglingen
av ett fönsterljus i min egen stuga,
och den andra den stilla strimman
från en höststjärna.
Med ens slocknade fönsterljuset
i den skugglika byggningen och det mörka vattnet.
Stjärnan speglade ensam,
orörlig i viken,
sin eviga glans.
«
Vid läsningen av Mörne får man så gott
som alltid ett intryck av en djupdimension;
hans strofer ha de övertoner och den hemliga
substans som är kriteriet på äkta lyrik. Hos
Bertel Gripenberg, sådan han framträder i
diktsamlingen "Sista ronden", är det retoriska
draget det dominerande — till förfång för
poesien. Som trubadur och kavaljer har denne
skald vunnit många framgångar, men frågan
är, om nu sanningen skall oförblommerad
fram, huruvida inte de svärd som så yvigt
svingas i denna balladdiktnings senaste skede
blivit en smula rostiga och om inte
hurtigheten har en smak av fanfaron? Som en
ståndaktig tennsoldat utmålar sig diktaren mer än
en gång i denna samlings strofer — ett slags
kommoditetsvers, som tydligen eftersträvar
runebergsk kärvhet — och därom är
ingenting annat att säga än att det är i och för sig
aktningsvärt och i denna sättning kan få en
feodal färg av visserligen något urblekt
romantik. "Sista ronden", titeldikten, anspelar på den
sista fäktningen mot den chevalier som till sist
behåller segern: döden, och med schackspelets
symbolik upprepas dödstemat i en annan dikt.
Om pokaler och vapenbrak, om krig och
kärlek sjunger eljest än i dag denne till åren
komne frände till provensalska trubadurer. Men
röstresurserna äro tyvärr inte längre så stora
som i hans fulla krafts dagar — hur vore för
övrigt något annat möjligt? Jägarens,
trubadurens, knektens, den enkle ryttarens
perspektiv på tillvaron och skeendet avslöjar till slut
sin mänskliga otillräcklighet. Det kan inte
hjälpas att man av de flesta av denna samlings
dikter får ungefär samma intryck som av en
kvarn som mai tömning. Den ton som till sist
stannar i ens öra och i ens hjärta är inte
den skrällande krigstrumpetens. Då Gripenberg
— i fri vers — besjunger de finska
herrgårdarnas syrenbersåer och alla de minnen som
för honom äro förknippade med dem, lyssnar
man på ett helt annat sätt än till de med
karskhet utslungade kavalj ersparollerna, bragelöftena
och krigsdeklamationerna:
De stolta herrarnas röster äro längesedan tysta
och fröknarnas ljusa skratt ha dött bland skuggorna.
Men varje försommar
blomma åter syrenbersåerna,
rusigt doftande, tropiskt underbara,
smekande våra drömmande sinnen
vid försommarnätters bronsblanka vattenblänk.
Vem som planterade er,
sekelgamla syrenbersåer,
det kan numera göra detsamma —
men när ni dofta bedårande
i stilla skönhetsmättade juninätters tystnad,
där viska ni om dem som äro borta.
om dem som kommo med skönhet
och drömmar om skönhet
till karga öden i det glömda och tysta,
om våra fäder,
främlingarna, som slogo rot i denna jord.
Johannes Edfelt
Vers från Skåne
GABRIEL JÖNSSON: Kustland. Bonniers
1941. 5:50.
Gabriel Jönsson fasthåller i "Kustland"
— den fjärde i ordningen av hans
diktsamlingar — det perspektiv som hans läsare gjorde
bekantskap med redan i hans debutbok, den
vackra, av graciösa melodier och salt humor
kännetecknade "Flaskpost" av år 1920. Många
äro väl de som i den diktsamlingen alltjämt se
hans friskaste grepp och ansats. Han har eljest
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
