Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
GABRIEL JÖNSSON
förblivit sig ganska lik genom åren. Troget
håller han fast vid det stycke av det skånska
kustlandet som han från början inmutade som
sin poetiska domän. Det begränsas till en
remsa av Skånes västra kust — med Ven
dekorativt avtecknande sig mot horisonten.
Sitt instrument trakterar han fortfarande med
säkerhet och artistisk smak, om också
enformigheten i hans motivval någon gång gör
sig gällande och han inte helt undgått vådan
av upprepningar.
Denna strängt provinsiella poesi har doft
och substans, färg och rytmisk verv. Den rör
sig helt inom av lyrisk tradition givna
råmärken. Men dess äkthet är obestridlig. Med
förälskade ögon iakttar Gabriel Jönsson årets
gång: han ser och upplever årstiderna som
kustbon och fiskaren gör det. Hans
landskapsstycken ha alltid kontur och must, hans
mariner äro luftiga och graciösa, genomspolade av
brisarna från Sundet. Ett "Sommarstycke"
som följande säger oss något om poetens
mjuka handlag och säkra målaröga:
Nu bränner solen i Borstahusen.
Det doftar hönshus och hylleblom.
Och barn och tångloppor leva lusen
och gubbar blinka i ålderdom.
På stejlebackarna bukta näten
i sunnanvinden som ej har ork,
och foten trampar på stjärnbeläten
som ifrån havet förts hit till tork.
Blåmålad håller sig rullebören
bland kamomillstånd och kumminört.
Du som är barnfödd med den odören,
du grips av den så du blir bestört.
Det är som tusen års sommarväder
stod kvar trots tidernas växelspel.
Din oro samlas hos dina fäder
och deras ro blir din arvedel.
Det är en bild sedd med samma trygga blick
som den varmed Bååth såg sin skånska slätt.
Realismen är genomförd i detalj, och man kan
i samband med ett sådant poetiskt stycke
komma att tänka på en del traditionalistisk
skånsk färgkonst.
Gabriel Jönssons sång gror, som han själv
säger,
ur fädrens gamla lära
om jordens ans och ära.
Man skall inte vänta sig några större
förändringar och perspektivförskjutningar hos en
poet av hans trygga och rotade art. Sitt arv
förvaltar han väl. I den nya diktsamlingen
lägger man också märke till några innerligt
kända dikter, riktade till en livskamrat: "Med
en daggkåpa", "Det nya hemmet" heta ett par
av dem. De ha den klara färg och rena ton
som i allmänhet utmärker denne poet.
Johannes Edfelt
Lyrisk revy
BJÖRN von ROSEN: Tjäderklockan. Gebers
1941. 3: 75.
CARL-ERIK af GEIJERSTAM: Bortom ordens
skyar. Bonniers 1941. 3: 25.
HANS DHEJNE: Sången om Danmark.
Norstedts 1941. 3: 75.
MAGDA BERGQUIST von MIRBACH: Livet
spelar för döden. Hökerbergs 1941.
4:75.
HARALD FORSS: Portalen. Örebro 1941.
5:—.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
