Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
bråelse mot mycken annan modern
skönlitteratur. Läsaren har varnats att inte bespetsa sig
på psykologiska analyser och modernistiska
stileffekter utan rätt och slätt på en
äventyrshistoria i stil med "Odyssén" eller "De tre
musketörerna". Om man inte avskräckts härav
utan stuckit papperskniven i volymen har det
kanske skett med vissa mordiska avsikter: Gud
nåde Frans G. Bengtsson om han åkallat
Homeros och Dumas för att sedan visa sig
som en klen historieberättare, vars
gammaldags hederlighet stannat vid behållandet av
verbens pluralisformer. Att vara kännare av
äventyrslitteratur brukar inte med
nödvändighet vara detsamma som att själv kunna
tillverka sådan, och det var så längesedan det
skrevs en spännande historisk roman i Sverige
att man börjat betrakta hela genren som
tillhörande vårt heroiska förflutna. Att vara
rolig på tal om roliga böcker kan heller inte
anses predestinerande att själv skriva roliga
böcker. Så har man rustat sig att avkräva
den förmätne redovisning för hans utfästelser,
beredd att vid första tillfälle bli grundligt
uttråkad.
Men författaren ger en inte stor chans. Det
skickliga berättargreppet märks redan från
första sidan, och det tar småningom läsaren,
åtminstone om han har något av sitt
barnasinne kvar, i ett skruvstäd. Från det ögonblick
då Röde Orm, bondsonen från Kullen, vars
yttre företer vissa likheter med författarens
i yngre år, blir bortrövad av den blekingske
vikingahövdingen Krok, till den stund då han
många år senare som hövding på eget skepp
och med Harald Blåtands dotter som brud
ombord vänder stäven åter mot hemmet har
man inte en lugn stund att ta sig en kritisk
funderare på. Händelserna störta sig över
varandra, situationerna växla så snabbt, och
framför allt slåss det så ihärdigt med nävar och
tillhyggen att man endast har uppmärksamhet
nog till övers för att känna efter om ens eget
huvud sitter kvar på axlarna. "Röde Orm" är
ingen lektyr för hjärtnupna, och många av
ruskigheterna skulle nog inte gått i den
konservativare publiken om de förekommit i en
så kallad proletärroman. Den indigneras
märkvärdigt nog mindre av att se våldet framställt
på ett underhållande sätt än på ett objektivt
realistiskt.
Det är inte litet Röde Orm får vara med om.
FRANS G. BENGTSSON
Kroks lilla flotta, där den fångne Orm snart
avancerar till kämpe, rundar Jylland och följer
Nordsjökusten. I Engelska kanalen börjar den
härja så smått, men sitt första verkliga kap gör
den först i Spanien, dit dess färd letts av en
uppfiskad judisk silversmed, som gärna vill ha
hämnd på greven av Kastilien. Det får han
också grundligt, men det spanska äventyret
slutar olyckligt för Kroks eget skepp, där
också Orm är med. Det blir besegrat i en
strid med kalifens pirater, och de överlevande
vikingarna sättas som roddarslavar på kalifens
krigsskepp. Underbara sammanträffanden i
bästa "Tusen och en natt"-stil foga det
så att Orm och två av hans kamrater efter
ett par år bli lösta från sina bojor för att
i stället få anställning i den mäktige visiren
Almansurs livvakt, där deras väldiga
kroppskrafter och skicklighet i vapnens bruk under
fyra år komma väl till pass. Som sunt
bond-förståndiga opportunister svära de Allah
trohet, fast det kostar på deras styva nackar att
böja sig i bön. Med kostbara svärd och Sankt
Jakobs heliga kyrkklocka rymma de slutligen
till Irland, och därifrån går vägen till Harald
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
