Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ligt liv. Nils Jacobsson gör det med en viss
opposition mot vissa av dess yttringar; den
kvinnliga debutanten däremot med uppenbar
trivsel.
I romanen "Lika barn leka bäst" är
huvudpersonen en ung, nyligen från seminariet
utexaminerad folkskollärare. Hans första
anställning — i Sandköping, en stad på femtontusen
invånare — och de erfarenheter han därunder
gör är det som bildar bokens centrala motiv.
På sätt och vis skulle man kunna kalla denna
bok för en yrkesroman. Det sociala skikt som
författaren tagit till sin uppgift att skildra är
tjänstemannakåren: "Den här, som inte finns
på moderna politiska ritningar, därför att
dessa är kopierade på anglosaxiska schabloner,
men som samhället icke desto mindre är
nöd-tvunget beroende av. Den här, som garanterat
landet dess lugna utveckling, men som ingen
tar hänsyn till så länge den inte besvärar utan
gör sin plikt enligt traditioner, vilka de övriga
medborgarna lagt på hyllan. Hären utan
trummor och vapen."
Det är för denna hundratusenhövdade här
Nils Jacobsson i romanform vill dra en lans,
således. Han ger emellertid ingen kollektiv
skildring, men låter i ett genomsnittligt och
sålunda representativt tjänstemannaöde belysa
svensk folkskollärarkår och de glädjeämnen
och vanskligheter som kunna möta dess
medlemmar. Lennart Lavestam är inget särdeles
ljus, men han är en hygglig och ambitiös karl,
som valt sitt yrke kanske i första hand som
födkrok men därför inte utan intresse för sin
uppgift som pedagog. Hans liv i Sandköping
skildras med åskådlighet och lugn realism. Man
får en god inblick i folkskollärarnas
förhållanden och i den moderna svenska
landsortsstadens andliga struktur. Många svårigheter
yppa sig för Lavestam. Då han gett en lärjunge
en avbasning, får förtalet vingar, och han
utmålas i skandalsyfte som en sannskyldig sadist.
Men hans lugn och hans självbehärskning
svika honom inte, och han förvärvar sig snart
vänner som privatman och förtroende som
lärare. En erotisk historia avvecklar han så
småningom, då han finner att det egentligen
bara är fråga om flyktigheter. Till slut
finner han den kvinna som han vill fästa för
livet.
Författaren gör ett intryck av sävlighet, men
därunder döljer sig förvisso en del hetsig-
heter. Emellanåt kan han flamma upp inför
sociala missförhållanden. Hans patos är
därvidlag inte att ta miste på. Då han i slutet
häcklar trettiotalet som ett slags uppsluppen
idyll, undrar man emellertid om han inte är
ute i ogjort väder. "Det blev plötsligt
stängningsdags i det svenska tivolit", heter det.
Trettiotalet med allt vad det för svenskt
vidkommande rymmer på gott och ont vore dock
förtjänt av ett annorlunda menat och
hedersammare eftermäle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
