Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
representanten för överklassen som lyckats
överleva kriget. Till den fysiska impotensen
kommer (i enlighet med Lawrences bestämda
övertygelse om den psykofysiska
samstämmigheten) att han också är andligen steril, besatt
av en tom strävan efter makt, rikedom,
berömmelse. Som högintellektuell författare briljerar
sir Clifford med analytiska uppvisningar; som
viljestark företagare driver han sina gruvor
med god vinst. Men som människa är han kall
och död, ingenting.
Lady Chatterley, "en rödblommig flicka med
lantligt utseende" och otidsenlig bredd över
höfterna, vantrivs helt naturligt vid sir
Clif-fords sida och börjar vissna. Men då
upptäcker hon skogvaktaren Mellors, denne vresigt
virile Pan, så ensam och livsbesviken, och han
skänker henne den ömhet som kommer henne
att blomma, den befriande upplevelse som
smälter ner alla skuldkänslor. Likt Lawrence
själv lider Mellors av och fördömer på det
häftigaste civilisationens urartning, som gjort
livet till förhatlig mekanik och människorna
till penningautomater. (Det bör kanske påpekas
att när nazistiska ideologer tagit upp idéer
från Lawrence är det bara fråga om grova
förvrängningar; nazismen är själv en form av
den katastrof som Lawrence förutsåg och
varnade för.)
Både som samhällskritik och
kärleksförkunnelse hör boken till det våldsammaste men
också minst nyanserade som Lawrence skrivit.
I mycket är den en otålig upprepning, med
trötthet och misströstan bakom, en bitter
känsla av fåfängligheten i alla bemödanden.
Men inte heller här förnekar sig hans märkliga
känslighet, hans geniala förnimmelseförmåga.
Intensivast lågar den upp i kärleksscenerna,
men drar också som flammor av skönhet
genom prosan i (de här vackert översatta)
naturbeskrivningarna. Vilka ofta blir mer än
beskrivningar: blir till uppenbarelser i vars
ljus själva orden tycks utplånas.
Med ett slags avskyns fascination utmålar
Lawrence gruvdistriktet som ett frätande
kräftsår i landskapet, med slagg och pyrande eldar,
helvetiskt larmande och stinkande. Nära intill
ligger skogen som dess tidlösa, hugsvalande
motsats, naturens rike, det levandes beträngda
reservat, vemodigt vädjande till människans
sinnen och känsla. Där gömmer sig ännu Pan,
guden som massorna i dag förnekar men som
är deras enda räddning, enligt Lawrence
"massornas gud för all framtid".
Artur Lundkvist
Romankonfektion
ERNEST RAYMOND: Floden, översättning
av Astrid Väring. Hökerbergs
1941. 10:—.
Att komma sig upp, att på något sätt bli
bemärkt och omtalad och att bli omtyckt och
älskad — det är de högsta önskningarna hos
både Roddy och Fay, det unga par ur den
lägre medelklassen, som står i centrum i
Ernest Raymonds nya roman, "Floden".
Författaren försöker visst inte göra dem
märkvärdigare än de äro, men han protokollför med
samma detaljrika omständlighet, som
exempelvis Hammenhög hos oss, alla de tusen
smådragen hos sina huvudfigurer och bipersoner,
i deras leverne och deras miljö. Den smula
handling som boken innehåller är alltigenom
trovärdig. Författaren har i god tid upplyst
oss om, att det finns ett sadistiskt inslag i
butiksbiträdet Roddys karaktär, och man
finner det därför ingalunda osannolikt att han
tar livet av sin hustru, då han uppdagar att
hon sedan en längre tid bedragit honom med
en "gentleman", en herre som står litet högre
än han själv på den sociala rangskalan. Roddy
har nu en gång definitivt fastnat i sitt gråa
vardagsjobb — därom är han själv smärtsamt
medveten — och passionen för hustrun och
hennes kärlek, som han i det längsta trott på,
utgöra den enda romantiken i hans tillvaro,
den enda näringen för hans ömtåliga och
uppdrivna självkänsla. Hans fåfänga och hans
maktbegär stå inte heller ut med detta
fruktansvärda slag. Fay åter har bara en tanke: att
sälja sin skönhet så dyrt som möjligt. Då hon
kommit till insikt om att Roddy fått henne för
billigt och inte har någon framtid, börjar hon
se sig om efter en mer köpkraftig partner. Att
hon själv skulle ha några plikter, själv skulle
ge något, är en tanke som aldrig snuddar vid
hennes vackra huvud, och mödraskap förefaller
henne enbart förhatligt. Och så går det som
det går. Roddy får åtminstone uppleva en dags
ryktbarhet som efterspanad mördare, innan
han går rättvisan i förväg.
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
