Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sig själv, att avstå frivilligt. Han är en
främling i verkligheten, han tappar saker, och han
gör sig skyldig till brott mot trafikreglerna.
När han ska fara på semester, glömmer han
att byta tåg. Han är på alla sätt omöjlig,
därför att han tror sig vara omöjlig, och likväl
känner han sig sårad, när folk skrattar åt
honom. Det är tecknet på hans svaghet. Men
samtidigt äger han en styrka, han kan skratta
åt sig själv. Han kan ställa sig vid sidan av
sig själv och titta på sin löjlighet. Det är det
som skiljer hans fall från de vanliga
minder-värdeskomplexen. Han har en stillsam humor,
en mild självironi. Därför faller han aldrig in
i den vanliga anklagelse- och klagostilen. Och
så småningom växer han ut ur sin
självunderskattning, sin påtagna obetydlighet. Han blir
medveten om sin styrka, sin förmåga, sitt
värde. Han kommer underfund med, att de
andras storhet bara är en mask, som faller
samman, när man blåser på den, eller en frukt
av hans egen inbillning. När han kommer
tillbaka till kontoret efter semestern, är hälften av
arbetet ogjort och den andra hälften på tok.
Han märker, att det är på honom allting vilar.
Chefen kan ingenting ordentligt, annat än vara
ohövlig, kamraterna duga inte mycket annat
till än flina. Lille Rudolf ser sin chans och
griper den. Han bluffar till ooh med en smula.
Han är inte längre undergiven, inte längre
mindre än en nolla. Han tar initiativ, han
handlar. Men samtidigt ser han på sitt nya,
kraftfulla jag med samma vaksamma blick,
samma självironi, varmed han förut bevakat
den lille pj atten.
Det är om denna förvandling romanen
handlar. Och hävstången heter kärlek. Lille
Rudolf blir älskad, det är det som lyfter
honom upp ur hans självpåtagna förnedring.
Hur allt detta går till, på vilka slingriga vägar
han når det mål, som han från början inte ens
vågar drömma om, det skall inte här avslöjas.
Intrigen är på samma gång vardagsmässigt
enkel och ovanlig. Det gäller för övrigt hela
boken. Den både roar och griper.
Att översätta en så rikt nyanserad sak har
inte varit lätt. Här gäller det att väga orden
på guldvåg. I stort sett har översättarinnan
lyckats fånga originalets stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
