Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
sina modeller. Romantekniskt är hennes bok
ofullgången, för att nu inte tala om det faktum
att hon själv egentligen inte tycks ha
någonting att säga. Ibland gör hennes inskränkthet
och ensidighet ett rent osympatiskt intryck, så
till exempel i de sidor som behandlar spanska
inbördeskrigets utbrott. En författare som inte,
trots andliga tullmurar, i högre grad förmår
genomskåda vad som sker i det som från hans
eller hennes horisont synes ske är föga lämpad
för sitt yrke. Romanens utländska framgångar
får väl gottskrivas en viss refererande realism
utan allvarligare syftemål, som möjligen kan
tänkas tillfredsställa en enklare, strängt sedig
skandalhunger.
Som ett prov på vad författarinnan kan göra
sig skyldig till kunde man citera bokens slut-
kläm, vars seen är en oceanångare på
lyxkryssning:
"Lady Armilda har rätt: man måste vila sig
ibland, man kan inte alltid roa sig, men det är
också roligt att sitta här och spela med
konjaksglaset bredvid sig. Konjak och selters. Man
dricker och dricker och småningom börjar
man tycka om det.
— Fyra spader.
— Contre.
— Bra.
Det är Venier som spelar: av familjen
Venier från Venedig, med samma namn som
dogen. Lady Royal har rätt: det är sällsamt
att stöta på en officer som han.
— Då spelar vi ut fyra spader."
Gunnar Ekelöf
Om läsning och brevskrivning
MORTIMER J. ADLER: Konsten att läsa en
bok. Översättning av Alf Ahlberg.
Bonniers 1941. Inb. 11:—.
Märkliga brev. Utgivna av Lincoln Schuster
och Knut Hagberg. Natur och
Kultur 1941. 10: —.
Varje år utkommer det minst en bok om
konsten att... Denna gång är det en
amerikansk universitetsman, doktor Mortimer J.
Adler, som har författat ett arbete om
"Konsten att läsa en bok". Det är ett ämne av sådan
vikt att det borde dryftas både privat och
offentligt. Att lära sig själv den elementära
konsten att läsa, att inspirera andra att göra
det — det vore kanske viktigare än att skriva
bokanmälningar. I Sverige uppfattar man ändå
recensioner bara som ett slags anvisningar på
vad man ska köpa åt sin faster till julklapp,
och Svenska Dagbladets best-sellerkurvor gör
inte eländet bättre. Bäst att försöka inbilla sig
att det runtom i landet finns dels en liten
spridd grupp elitläsare som man varken hör
av i press eller radio, dels en större grupp som
sitter inne med slumrande möjligheter att bli
det. Ingendera gruppen existerar kanske i
verkligheten, men de behöver inte vara mindre
verkliga för det. På dessa osynliga varelser
vilar ändå litteraturens möjligheter. Den borde
också vila på yrkeskritiken, men om denna ska
få betydelse måste den övervinna sin
nuvarande motvilja mot böcker som genom
allvar, spännvidd eller andra svårdefinierbara
egenskaper just kräver att bli — lästa.
Doktor Adler börjar sin bok med att
energiskt ta sin tänkta läsare i kragen: "Detta är
en bok för människor, som inte kunna läsa."
Både som studiosus och lärare har han gjort
den erfarenheten att det är dåligt beställt med
läsförmågan i Amerika. Hans vuxna elever
kunde ordagrant rabbla upp stycken i ett läst
arbete, men däremot inte med de enklaste egna
ord återge bokens innehåll eller ännu mindre
författarens mening och räckvidden av hans
tankar. Att det lästa bestod av ord hade de
överhuvudtaget inte lagt märke till. Kanske är
det inte mycket bättre hos oss. De flesta kan
nog ge sin privata kritiska värdering av en
bok, men ingen har företagit den
uppmärksamma granskning med pennan i hand som
måste föregå en värdering. Författaren till
"Konsten att läsa en bok" tar ordet läsa i en
mycket spänstig betydelse. Det är det passiva
slöläsandet han går till angrepp mot, och vad
han försöker få oss att se är den aktiva
läs-konst som ger både trötthet och livgivande
eggelse i utbyte. Det är hans övertygelse att
varje normal begåvning kan lära sig läsa de
stora böckerna. Låt oss godtaga den!
Författaren berättar öppenhjärtigt att han
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
